sett befullmäktigade, som skola Bögifva sig till hufvudstaden, hvarest de skola bilda en stor generalkomite, som skola taga betänkandena i öfvervägande och bestämma sig för en plan, som skall underkastas kejsarens pröfning. Nästan alla komiteerna anse förslaget utförbart; det är blott förslaget om de lifegnas förseende med hus och jord, som vålla svårigheterna. Några föreslå att de lifegna på hvarje egendom skola nedsätta sig i en by, som skall bildas längst bort vid gränsen af egendomen, och att deras hus skola flyttas dit eller att de skola få timmer för att bygga sig nya. Andra vilja att den lifegne skall befrias utan att få hus och jord. Anledningen till invändningarne ligger i den omständigheten att ett ofantligt antal lifegna bo i det omedelbara grannskapet af egendomsherrarnes slott. Dessa senare påstå att om de lifegna bli ägare af hus och jord, skola de sjelfva bli fångar på sina egna borgar och upphöra att vara ägare af sina gods. Regeringen svarar derpå att om den litegne blir fri utan att bekomma hus och jord skall han svälta ihjäl, innan han får arbete, och den fruktar att om godsågarne få bestämma platsen för de tilltänkta byarne, de litegna skola komma att bo illa. Emellertid meddela tidningarne dagligen tal, som hållits i komiteerna, sedan dessa slutat sina arbeten, bifogande anmärkningar derötver. Lifegenskapsfrågan är så nära sin lösning alt denna kan anses vara afgjord. Kejsaren har föresalt sig att genomdrifva sina atsigter. Den yngre adeln understödjer honom kraftigt. De lifegna ha sjelfva lärt att de ha rättigheter så väl som pligter, och om än det gammalryska partiet kan fördröja, kan det dock icke omintetgöra det slutliga resultatet. Redan har en stor förändring försiggått inom den ryska allmogen. Nykterhetsföreningar ha bildats öfverallt i kejsareriket. Bönderna sammankomma till kommunala rådplägningar (merskia shodki) och de ha stadgat straff för hvar och en, som återfaller i sina dryckenskapsvanor. Förpaktarne af accisafgifterna ha blifvit bekymrade öfver den oerhörda förminskningen i konsumtionen af vodka, och ha i anledning deraf inlemnat en petition till regeringen. I följd häraf har ett cirkulär från inrikesministern tillsändts guvernörerna i provinserna. Hans excellens förklarar deri att: Nykterheten bör uppmuntras, enär den är det bästa medlet att befrämja menniskors helsa och moralitet. Om bönderna utfästa sig att icke mera smaka starka drycker, bör man ej hindra dem från att utföra ett så berömvärdt beslut, så framt de, som aflägga detta löfte, icke försöka straffa dem, som äro annorlunda sinnade, och sålunda tillvälla sig en makt, som lagen icke tillerkänner dem. Detta är ett mycket fönuftigt råd, och om nykterhetsrörelsen fortfar att göra så stora framsteg, kan Ryssland hoppas att inom kort bli befriadt från en af sina värsta landsplågor, neml. dryckenskapen.