Sundsvall och dess trävaruhandel. Vi meddelade nyligen våra läsare en skildring af ,, Strömmingfisket i Botniska viken, hemtad ur en korrespondens till tidningen .Dalpilen. Ur samma källa meddela vi eftertöljande underrättelser om Sundsvall, hvilka vi anse ej böra sakna intresse. Sundsvall är nordens Fransisco. På några och 20 år är folkmängden fördubblad. Den är i närvarande stund 4,150 personer och förökas ständigt. En mängd nya hus byggas årligen, och hustomterna stå i högt pris. På stadens yttersta gata, hittills bebyggd blott på en sida med åkrar på den andra, som, det vill synas, om några få år är prydd af en snygg husrad, inköptes i fjol cirka fem snesland medelmättig åkerjord för 1,000 rdr bko. Der står redan ett vackert hus under inredning. En vret der i granuskapet är nu till salu. Man har bjudit 3,000 rdr bko för dessa 4 tunnland, men det fordras 5,000 rdr rgs. Dagspenningen är 1 rdr 36 sk. å 2 rdr och den som kan slå in en spik, har straxt 2!; rdr; kullorna, (hvaraf i synnerhet från Rättvik finnes många här,) ha vanligen 36 sk. om dagen och maten. Denna aflöning är den bästa, ty här är allting dyrt. För en skattbo-våning om några rum med kök betalas 600 å 700 rdr. Smör kostar 15 rdr pr lisp., mjölk 24 sk. kannan, ägg 2!a 3 sk. stycket o. s. v. Sjelfva de illa tillredda brödbitarne äro oskäligt dyra; men hvad betydde detta, om här alltid funnnos tillgång på födoämnen, men den som i Sveriges södra städer sett den dagliga tillförseln af matvaror på torget, att icke tala om de tvenue mat-marknaderna onsdag och lördag, der kött, smör, ägg, fisk, och ur växtriket ifrån dill och persilja till gurkor och meloner, spanmål, hö, halm och ved, allt finnes i riklig tillgång, han förvånas här öfver det ständigt toma torget, der utom någon laxkärra vid den tiden högst sallan något finnes till salu. Intet synes på gatorna, och sällan utbjudes något i husen; den sällsynta båt med matvaror, som lägger till i hamnen är spolierad innan den väl hinner i land. Till och med på färsk strömming, här midt i strömmingsbyggden, lider man ofta brist, tastän priset står högre än i Getle. Här frågar man med skäl hvar menniskorna få sitt uppehälle? Stadsboarne äro sjelfva jordbrukare större delen; arbetsfolket håller getter, hvaraf jag en gäng i en skock räknade 120, och mig sades av mer än så många till gingo åt ett annat håll. För sfrigt kommer mycket af stadens behof ifrån sjelfva Stockholm, hvaraf är lätt att inse huru allt kommer högt pris, då Stockholm hemtar sina behof från anIra håll och varan säljes minst i tredje hand. På ingbåten Sundsvall, som till visso en gång i veckan unländer från hufvudstaden, hålles ordentlig marknad, och med undantag af lefvande boskap, som jag icke sett ill, finnes der allt möjligt, såsom lefvande och slagtade år och grisar, höns och kycklingar, potatis och kål, dill ch persilja, lök och gurkor, ärter och bönor, palsteiackor och morötter, samt till på köpet blommor, åde i krukor och buketter. Mången säger att Faun är en klen matort, men det är dock ett Canains land, jemfördt med denna svälthåla, och frågar nan efter orsaken hvarföre så få landtmannaproukter hit införas, då här i bygden finnes icke så inga jordbruk, så får man till svar, att bönderna ej a tid att sköta sina hemman. som ligga mer och nindre i lägervall, men det oaktadt ha råd att äta pp sina sofvelvaror sjelfva och för resten köpa sina ehof ifrån staden, ty mynt i pungen tryter aldrig. kogarne äro härden, enka.s oljokruka, som aldrig an ta slut, säger man. De hemman som sålt sin kog, ha genom hyggster och körning lika stor vinst, om den der kommer och säljer sin stock, och kaitalet det förräntar han kanske? nej så dum är bonlen icke. Han vet bättre hvad det duger till; han