ner, ett sällskap af damer och herrar, till ett antal af 100 personer, till supå i den vackra och rymliga foyern, hvilken dock ej ännu, hvad möblering och dylikt vidkommer, kan anses fullt färdig eller motsvarande det öfriga i byggnadens ståtliga inre. Bland de inbjudne befunno sig äfven nästan samtlige medlemmarne af hr Stjernströms sällskap. Efter supens slut utbragtes vid de fyllda bålarne en mängd skålar för alla de personer, hvilka på ett eller annat sätt medverkat till det önskvärda och lyckliga resultat att Teatern nu kunnat invigas. Såsom tolkare för denna tacksamhet uppträdde hr Statsrådet Fåhreus, d:r Ewert och hr S. A. Hedlund, hvilkens sista skål för de båda direktionerna tillika var gästernas tacksägelse till värdarne för aftonen. Gårdagens representation, vid hvilken samma program följdes som vid invigningsfesten, och för hvilken de normala priserna inträdt, bevistades af så många personer, som salongen kunde rymma. Äfven till söndagen foljes samma program. — Invigningsdagen, då entrepriserna voro fördubblade, utgjorde bruttoinkomsten 2,809 rdr 50 Ore. Salongen rymmer 987 personer. Vattenledningen från Kallebäck blef på gårdagens Allmänna Rådstuga föremål för en långvarig öfverläggning, som vid tretiden afslutades på ett i hufvudsaken tillfredsställande sätt, I det att Vattenlednings-Diroktionen erhöll uppdrag att ofördröjligen gå i författning om vattenledningens utsträckande, i första rummet till Haga, och sedan, i den mån vattentillgång sådant kunde medgifva, till öfriga delar af Staden och dess område. Direktionens ordförande, Borgmästaren Ewert, afböjde förslaget, att åt densamma öfverlemna valet mellan de särskilda förslagerna, och påyrkade att bestämdare föreskrifter skulle gifvas. I första rummet blef då afgjordt, att arbetena med vattenledningen skulle företagas oberoende af Örgryte Socknemäns anspråk på äganderätt till vattnet. Dernäst beslutades, att man, till undvikande, så vidt möjligt, af tvister med vederbörande jordägare, skulle gå närmaste vägen öfver ån till stora landsvägen, och nedlägga rören i denna, samt, på vägen till Haga, midt i Nya Allen. Den långvarigaste och lifligaste diskussionen vände sig omkring den frågan, huruvida man skulle använda trädrör eller jernrör. I detta hänseende förekom att en engelsk ingeniör, M:r Wilson, som nyligen anlagt gasverk och vattenledning i Altona, i en till Magistraten ställd skrifvelse erbjudit sig att lemna en 5-tums jernrörledning från Kallebäckskällan till Staden, med en 3-tums ledning till Masthuggstorget samt åtskilliga nya fontäner af jern inom och utom staden, för en summa at 5,00v Pund Sterling eller 90,000 rdr rmt. Mot jernrören anfördes, att enligt vunnen erfarenhet, Kallebäcksvattnet starkt angriper jernet, i full öfverensstämmelse med dess stora kolsyrehalt, hvaraf skulle följa att jernrör möjligen skulle äga mindre varaktighet än en trädrörsledning, om hvars användbarhet under härvarande förhållanden en sjuttioärig erfarenhet lemnat de bästa vitsord. Föröfrigt måte det anses tvifvelaktigt om det icke, just med anledning at Jernrörens benägenhet att tilltäppas med rost, vore mnödigt att i öfveronssämmelse med hr Simpsons äldre förslag använda 6-tums jernrör, med on betydlig tillökning i kostnaderna, hvilka i alla händelser måste betydligt öfverstiga det för sjelfva jernrörsledningen betingade priset. Jernrörens försvarare påyrkade också i det längsta uppskof med frågans afgörande intilldess fullständigare upplysningar kunnat inhemtas. Såsom skäl att redan vid detta tilltalle föredraga jernrören, tramdrogs at D:r Dickson att hr Wilson lofvat på tre månader ha ledningen färdig, då det deremot uppgifvits att två år skulle åtgå för trädrörsledningens fullbordande. Häremot anfördes att så vidt som tjenligt virke kunde före nästa vår anskaffas, hvilket icke borde vara omöjligt, och nedläggningen af rören fortginge i den mån stockarne hunno tfärdigborras, tiden kunde ansenligt inskränkas och åtminstone ledningen till Haga på jemförelsevis kort tid åstadkommas, (Vi ha ock hört uppgifvas att två öfvade arbetare nå en sommardao harra