Ny väghalspromenad öfver Niagara. I Buffalo Courier för den 18 Augusti berättas: aDen största menniskomassa som någonsin församlat sig kring Niagara var i går derstädes närvarande för att se Mr Blondin, med en man på sin rygg, på lina passera fallet. Då vi kl. 4 e. m. anlände till stället var hvarenda fläck långt uppåt stränderna betäckt af personer, ifriga att få se en skymt af dagens hjelte, jemte den man som skulle bäras på hans rygg. Många tviflade på att han skulle fullgöra sitt löfte och andra ansåge det vara omöjligt att finna någon som ville bestiga en så vådlig plats som ryggen på en lindansare öfver Niagara. Omkring kl. half fem inträdde Mr Blondin inom inhägnaden på amerikanska sidan och gick ned till ändan af linan. Hans framträdande var signalen till allmänna bravorop, hvilka besvarades från andra stranden. Han var liksom föregående gången klädd i silkestrikåer, var barhufvad och hade på fötterna rågarfvade bockskinnsskor. Få minuter efter sin ankomst besteg han linan, hållande balancerstången i hand, och begaf sig ensam öfver fallet. Innan han lemnade stranden band han en tjock gördel af papper omkring lifvet. Då han hunnit 100 fot af linan stannade han, balancerade först på ena foten, sedan på den andra, hvarefter han gick ytterligare 15 å 20 steg, stannade och ställde sig på hufvudet, hvilande på balancerstången, som låg tvärt öfver linan och med ändarne hvilade emot stagtågen. Derefter sprang han linan framåt, stod på hufvudet, satte sig ned, gjorde luftsprång bakoch framåt och gick vidare till midten af strömmen, der linan ej fästades af stagtåg. Här lade han sig på ryggen isin fulla längd utefter linan, stod på hufvudet, lade balancerstången tvärt öfver linan, stod på stången med en fot och balancerade den med den andra under det han höll armarne intill sidorna. Derefter gick han till det ställe på Canadasidan, hvarest stagtågen voro fästade och lade ner balancerstången. Nu återvände han till midten af fallet med kroppen hängande under linan och lik en apa klängande med händer och fötter. Här genomgick han alla de konststycken, som vanliga lindasare bruka utföra. Han hängde sig först i en tot, sedan i den andra; han surrade rundtomkring, med bröstet hvilande motdinan och imiterade derunder en simmande. Han hängde i båda armarne och förde kroppen emellan dem och linan. Med ett ord han utförde alla möjliga konststycken, vanliga på mindre vådliga luftpromenaderDerefter återvände han till det ställe, der hans balancerstång låg och begaf sig öfver till Canada, men stannade derunder fera gånger för att göra luftsprång, stå på hufvudet, stå på en fot och lägga sig ned utefter linan. Då han nådde Canadastranden emottogs han af hopen med letverop som öfverröstade sjelfva fallets dån, under det att lokomotiverna på båda sidor af bron hälsade honom med sina hvisslingar. Mr Blondin använde något öfver en half timma på sin öfverfärd, af hvilken tid likväl den mesta åtgick till utförandet af konststyckena. Han stannade ungefär 20 minuter på Canadasidan för att hvila och vedervicka sig, hvarefter han åter visade sig på linan. Denna gång hade han på ryggen sin agent Mr Henry Colcord, en man vägande 140 22. Balancerstången par han fortfarande i hand. Han gick utåt linan mycket försigtigt och varligt, liksom vid hvarje steg kännande sig för. Då han hunnit 100 steg från stranden steg Mr Colcord af och ställde sig på linan omedelbarlisen bakom Mr Blondin. Här dröjde de för att hvila omring tre eller fyra minuter, hvarefter Mr Colcord iter uppklättrade på kamraten, som försigtigt gick vidare, då och då stadnande för att bibehålla jemnvigten. De stannade fem gånger under öfverfärden ch hvarje gång nedsteg Mr Colcord, samt återtog lerefter sin ställning. Han hade sina armar omkring Mr Blondins hals, under det att benen hvilade på