— Ja, återtog Jean-Marie, som fört kikaren till ögat, det är ett segel... Fartyget har hissat nödflagg ... Arma menniskor! ... Har ej Malowine en röd rand på svart grund? — Jo visst, svarade en röst, och dessutom har den hög resning akterut. — Jaså! då är det Malouine, sade Jean-Marie. — Det är Malouine, upprepade barnen i chorus; han har sagt att det är Malowine... Victorine nalkades hastigt och kom just i lagom tid för att höra de sista orden. — Min far, ropade hon, är det Malouine?... Hvem har sagt det?...Gif mig kikaren. (Forts.)