I hela sitt temligen langa svaromal har: Handels-Tidn. lika troget iakttagit en hos öf-: vade dialektici vanlig taktik att, med bortskjutande af hufvudfrågan, haka sig fast vid någon biomständighet, ett oväsentligt uttryck, möjligen en tvetydighet, och när allt annat brister, svara med personligheter. Huruvida HandelsTidn. kallar utgången af valet för ett nederlag eller seger, kan vara oss och allmänheten temligen likgiltigt. Arnars skulle vi tro att det öppna erkännandet att hr Hedlund önskat och hoppats att blifva vald, till och med arbetat derför, ger fullt skäl att kalla den tilldragelse, som gör hoppet om intet och arbetet fåfängt, för ett nederlag. Handels-Tidn:s antydning att hr Hedlund såsom den skickligare blifvit tillbakasatt för den mindre skicklige förekommer oss, det medgifva vi gerna, såsom ett sjelfberömmande öfversitteri och vi tro oss icke stå ensamma om denna uppfattning. Föröfrigt förekommer det oss oförklarligt når han säger att de som föredraga den mindre skicklige skulle lida ett nederlag, då det måste ligga klart för en hvar att det parti, som fått sin kandidat vald, vunnit seger, om ock den goda saken skulle lida derpi. Att Handels-Tidn. före valet icke nämnt hr Hedlunds namn, upphäfver alls icke riktigheten af vår uppfattning att tidningens hufvudredaktör varit typen för dess skildringar af en värdig riksdagsmans egenskaper. Hr Hedlund får till och med förlåta oss att vi i hans sätt att citera vår korta sammanfattning af våra åsigter i detta hänseende, se en ny bekräftelse derpå. Då han nemligen i stället för ,, klart förstånd och, kärlek till arbete behagat sätta ,redigt hufvud och lätthet att arbeta, uppstår lätt en misstanka om ett dunkelt medvetande att de båda sednare på naturanlag beroende egenskaperna äro hos hr H. mera framstående än de förra, som snarare förutsätta tt riktigt användande deraf. Vi förneka icke att vi med flit undvikit att tala om ,,insigterna, enär det omöjligen kan såsom regel förutsättas att lust och vana att gå till botten med sakerna är förenad med anspråk på ,insigter i de mest olikartade ämnen. Vi skulle gerna unna H.-T. att bortförklara sin för hela detta samhälle sårande framställning om tillvaron af småsinnade partiintressen såsom rätta orsaken dertill att hr Hedlund icke blifvit vald, men måste anse förklaringen än mera sårande än det ursprungliga anfallet. Hvad tycks väl om antydningen att våra enkla ord derom att Göteborgs stads valmän äro tillräckligt upphöjda öfver småsinnad skråanda eller partiintressen, för att i fråga om riksdagsmannaval handla så som män af heder måste handla, skulle vara ett smecker, åsyftande att tillvinna G.-P. ynnest på H.-T:s bekostnad? Våra ord hafva endast inneburit, att småsinnad skråanda eller ensidiga partiintressen, enligt vår öfvertygelse, i vår stad icke skulle kunna genomdrifva ett val i strid mot hvad samhällets heder fordrar. H.-T:s öfriga framställning i denna punkt ger oss anledning att med några ord påpeka det hufvudfel hvartill hr Hedlund i denna sak gjort sig skyldig. Man har uppfört sig alldeles som om han i romerska republikens sednare dagar uppträdt såsom kandidat till ett consulat och anser det synbarligen såsom en förtjenst och icke såsom ett fel i den engelska samhällsförfattningen, att man der kan öppet arbeta för att genomdrifva ens eget val. Vi för vår del äro öfvertygade att i vårt land, hos alla rättänkande, en kanske omedveten känsla uppreser sig mot den föreställningen att kallelsen till riksdagsman skulle vara annat än ett uttryck af de väljandes förtroende, hvaraf ock följden varit, att äfven de ifrigaste ansträngningar att vinna denna heder, ingenting uträtta, utan enligt sakens natur hafva en alldeles motsatt verkan. H.-T. torde ej finna många som dela dess åsigt att det är en ganska oskyldig sak, itall någon, under öppet uttalande af sin ifriga åstundan att blifva vald, utsprider den åsigten att en annan ej kan eller bör väljas; om han gång efter annan i ett offentligt blad mer eller mindre öppet säger: mig bören J välja; om han tydligt påpekar att alla de bland hans vänner gjort orätt, som då de gifvit en röst åt honom icke gjort sina två öfriga oskadliga genom att rösta på sådana, som icke kunde anses få pluralitet, om han blottställer sig för att få ett nekande svar, grundadt derpå att, enligt den svarandes mening två af Göteborgs riksdagsmän borde vara köpmän och den tredje redan vore sjelfskrifven 0. s. v. Till slut måste vi i korthet vidröra hvad H.-T., genom vissa mer eller mindre maskerade anfall mot vår tidning eiort. för att för-— — SS -— 4 CL vr a Yr RA SA Rd —-— — AA -—-— — ss — AA