Följande dag fördes apan med samma ceremoniel till premierministerns son. Hon emottogs med all den utmärkelse, som kunde tillkomma henne såsom apa, och fästade sig äfvenledes snart vid denne sin nye herre. Efter tio dagars förlopp, hvarunder hon ej lemnat den unge markisen af Santa-Cruz, blef hon återhemtad till grefvens hotel. Det första hon nu gjorde var att rusa in i salongen, der spelborden voro arrangerade, och slå sig ned i en fåtölj, samt börja blanda, kupera och gifva korten. Hennes ögon tycktes nästan vilja tränga ut ur sina gropar och hon for oupphörligt med handen i fickan, likasom ville hon taga upp penningar, för att dermed betäcka sina förluster. — Nådige herre, sade intendenten till grefven, den unge markisen af Santa-Cruz är ej heller vår man. Han är spelare. Låt oss (nu pröfva chevalier dAlcantara. Morgonen derpå reste Gaspardo till Don Manuel och tillbragte äfven derstädes sina tio dagar. När han kom tillbaka, var han serdeles ifrig uti, att kasta sig på knä för alla damer, kyssa dem på händerna och genom åtbörder och skri uttrycka en lidelse, som de sköna säkerligen på intet sätt delade. — Ah! utbrast Miguel, den tredje friaren kunna vi då ännu mindre begagna, än de tvenne andra. Herr grefve, ni finner att er dotter lyckligt undgått det öde, som kunnat vänta henne vid föreningen med en drinkare, spelare eller lättsinnig. Ni är sjelf fri