äfven ett och annat enskildt hus föredrager. För det mesta uppsöka de tysta nejder, och begagna sig af de timmar då arbetsfolket har rast. Deras värsta fiender äro fabriksoch skolklockorna, hvilka ofta midt uti det vackraste stället af deras konserter återkalla de bästa och flesta af deras åhörare till sitt arbete. De äro vanligtvis väl klädda, men hafva nästan alla en last: nemligen kärleken till starka drycker. Oaktadt deras industri är vida mera lönande in poeternas, så klaga de likväl bitt. rt öfver att konserterna på alla värdshusen och andra offentliga platser tilltaga. Jag hörde en dag en af dem säga till mig: dessa konserter beröfva oss slutligen helt och hållet vårt bröd. Amatörerna få allt större och större anspråk. Nu för tiden skulle icke ens en simpel bokhållare stanna i fem minuter för att lyssna derpå, om än den helige Dunstan, hvilken som ni väl vet var en kringvandrande musikant och uppfann positivet, sjelf spelade derpå. Den mest inbringande tidpunkt om året är unler 4de heliga veckorna, hvilka börja fjorton dagar före julafton och sluta med denna helg! Under denna tid antager den musik man får höra på gatorna on poetisk karakter. Det är midnatt: hela denna jettestad hvilar, och musikkorpser genomsträfva gatorna, och afsjunga julvisor, hvilka dock nu för tiden mycket profaneras. Orkestern brukar bestå af en harpa, tvenne fiolonceller, en bas och en klarinett, och utförandet är i det hela högst medeimåttigt; men