spända för likvagnen, leddes af sex kungliga ridknektar, och sjelfva vagnen omgafs af fem hoflakejer och en jägare jemte tjugo deputerade af studenterna, bärande palmqvistar. Den enkla kistan var prydd med palmqvistar, lagerkransar och en stor guirland af hvita blommor. Efter likvagnen gingo först alla de sörjande, anförda af riddarne af Schwarzen Adler orden, hvarvid ordens hufvudmän, friherre v. Wrangel, Furst W. von Radziwill och Grefve von d. Groeben gingo i spetsen. Derefter kommo statsministrarne i galadrägt, hela generalstaben, den kungliga och de öfriga hofstaternas geheimeråd, jemte ett stort antal höga resande hvilka anländt för att öfvervara likbegängelsen ; af diplomatiska korpsen bemärktes endast den turkiske gesandten. Landtdagens båda kamrar representerades nästan genom alla sina medlemmar, anförda af deras president och vice-presidenten. Sedan kommo de högre embetsmännen, statsofficerarne, vetenskapsakademiens medlemmar, professorerne vid universitetet anförda af sin Rector Magnificus professor Dore och Dekanerne vid de fyra fakulteterna; konstakademiens medlemmar, direktörerna och lärarna vid samtliga läroverken i Berlin; derefter magistraten och alla de öfriga embetsmännen anförda af öfverborgmästaren Krausnick, borgmästaren Naunyn m. fl. Tåget slutades med ett betydligt följe af personer af alla stånd, bestående icke allenast af Berlinare utan ätven af resande från de närgränsande stä