en tornlik fantasibyggnad, inredd såväl till boningsrum som atelier. Konstnärn lärer haft för afsigt att här emottaga och undervisa elever. — Man har som gissning till orsaken för eldens uppkomst antagit, att något af hr Larssons eldstycken, och företrädesvis någon brinnande ångbåt, varit så naturligt, att detsamma börjat verkligen brinna, och funnit riklig näring i de stora dukarne. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Ordföranden, domprosten Wieselgren fortsatte i går sin framställning af de åsigter om Skandinayiens kolonisation och det inflytande, som fremmande folkslag utöfvat på detta land under den förhistoriska perioden, hvilka under de sistförflutna decennierna börjat göra sig gällande. Han utvecklade närmare de redan i förra föredraget framställda grunderna för antagandet att våra förfäders kultur varit af feniciskt ursprung och fästade de närvarandes uppmärksamhet på den verkligen förvånande likheten mellan det feniciska alfabetet och de blekingska samt de upsaliensiska runorna. Uppgifterna om feniciernas bernstensfiske vid preussiska kusten flera århundraden före Kristi födelse, förklarade talaren fullkomligt ogrundade. Han framhöll äfven denna gång det osannolika i den så länge allmänt antagna hypotesen om äsarnas tåg från Don till Fyris, hvilken gör Upsala till stamhåll för nordens religion och kultur, samt ansåg den vara föranledd af en hos författare vanlig benägenhet att förfäkta hvad som måste smickra den läsande allmänhetens fåfänga. Talaren ansåg dock det omöjligt att förneka den odinska invandringen — ja han antog till och med två Odiner. Den förste af dessa ansåg han ha blifvit föranledd af Cesar Germanici infall i det vid Rhen belägna Marsernas land att tåga till Skandinavien; och i den sednare såg han en herulisk anförare. Hvad valamyterna och deras inympande på hyperboreerreligionen angår, ansåg han dem ha uppkommit. i följd af den siste Odens bekantskap med manicheismen. Härigenom skulle de spår, man i dem velat finna af den kristna läran, kunna förklaras. Ref. behöfver väl ej tillägga att ett talrikt auditorium uppmärksamt följde den berömde talarens intressanta framställning. De första svalorna för i år sågos här i lördags d. 7 d:s. ngfartyget Wikingen såldes, som bekant är, nyligen till det låga priset af 33,750 rdr, en summa som knappast motsvarade inköpssumman för inventarierna. Köparne utgjordes af vid auktionen tillstädeskomne aktieegare, hvilka öfverenskommit att, för att rädda sig från förlust, gemensamt pro rata afinnehafvande aktier uppehålla priset. Men sedan auktionspriset blef bekant, stämde de aktiegare, som icke voro med om nya köpet, och hvilka egde 87 aktier af 750, som är hela antalet, direktionen, och yrkade enl. sjölag, att försäljningen skulle ogillas, emedan de ej medgifvit densamma. Direktionen åberopade ordalydelsen i aktiebrefven och Reglementet samt beslutet vid bolagsstämman förl. December månad, på hvilken fartygets försäljning beslöts, och öfverlemnade målet till Rådhusrättens pröfning. I Måndags föll dom, genom hvilken försäljningen förklarades ogiltig. Viskola med snaraste återkomma till denna ganska intressanta principfråga. Ångfartygskonjunkturerna, hvilka nu en tid varit ytterst dåliga, hafva i dessa dagar fått lofvande utsigter. Genom Hamburgerhus hafva neml. pr telegraf offerter hit ingått, om förhyrning för franska regeringens räkning, af lastdragande ångfartyg om 100 franska Tons drägtighet och derötver. De vilkor, som erbjudas, lära vara följande: 4,500 fres hyra i månaden pr 100 franska Tons, regeringen bekostar kol och erlägger alla hamnumgälder samt håller fartygen fria för risk mot krigsskada, och betalar således hvarje fartyg som uppbringas eller genom fientlig makt förstöres. Då de närmare stipulationerna ännu ej äro kända, har icke något afslutånde härstädes ännu kunnst ega rum, men torde dock med det snaraste komma att ske. Statens jernvägar. Trafiken har under April månad inbringat: för vestra stambanan