had VLUDW UIIUULA UV Uv WAV BMIVINUIVv ID 00 Na VR verstigit inkomsterna med en summa af omkring 85 millioner. De första berättelser man har om statsskulden sedan Ludvig Filips tid utvisa att densamma hade den 1:ste Januari 1851 uppnått en summa af 5,345,637,360 frs, och sedan har den fortfarit att oupphörligt stiga. . Den utgjorde den 1:ste Januari 1852 — 5,516,194,600 frs 1853 — 5,577,504,586 1854 — 5,669,655,012 1855 — 6,082,877,852 1856 — 7,558,040,822 1857 — 8,031,992,466 1858 — 8,422,096,777 Under sju år har således Frankrikes skuld vuxit med 3,076 mill. frs, eller i ett förhållande af ungefär 440 mill. om året. Visserligen innefattar denna perioden ryska kriget; men om äfven de 1,500 mill. hvilka användes dertill fråndragas, är tillökningen ändock orimligt stor, och under det sednast förflutna året torde den knappast vara mindre än under de föregående. Den 1:ste Januari 1855 var årliga räntan 236 mill. frs, den 1:ste Jan. 1858 var den 310 mill., hvadan den under tre år har ökats med 74 mill. frs. Man har således ett gifvet faktum, att under 44 år, af hvilka 42 varit fredsår, Frankrikes statsskuld har stigit från 1,260 mill. till 8,422 mill. frs, och den årliga räntan från 63 mill. till 310 mill. frs. Det är på detta sätt som jemnvigten emellan utgifter och inkomster blifvit åstadkommen; och när man tager i beräkning huru mycket .statspapperens värde beror af huruvida deras belopp ökas, står stilla eller aftager, så kan man lätt förstå, hvarföre engelska Consols, hvilka under samma period blifvit till beloppet minskade, stå i 95 under det de franska 3 2, Rentes stå i 67—68. Englands fonderade skuld var vid slutet af år 1815 omkr. 816 mill. ; 1830 var den reducerad till 771 mill. och 1851 till 769 mill. . Till följe af lånen för ryskå kriget hade den d. 31 Mars 1858 stigit till 779 mill. . Ar 1816 var årliga räntan på Englands skuld 30 mill. , den 31 Mars 1858 var den 27 mill. , hvadan gälden under de 43 åren från 1815 till 1858 var minskad med 37 mill. och årliga räntan med 3 mill. , då Frankrikes under samma tid ökats med de summor, vi ofvan anfört. Det är en allmän förmodan, att den fonderade europeiska statsskulden, isynnerhet Englands, blott finnes på stora kapitalisters händer. Men detta är långt ifrån att vara händelsen i England, och ännu mindre gäller sådant om Frankrike. År 1857 var Englands fonderade skuld placerad på icke mindre. än 268,995 personer, och då beloppet vid samma tid var 780 mill. X, blir det kapital, som hvar och en ägde, i medeltal blott 2,900 , och den årliga räntan, som då var 27,412,000 , gör efter samma delningssätt blott 102 X för hvarje person. En detaljerad öfversigt öfver de summor, hvaraf dividender utbetaltes, visar att icke mindre än 92,205 personer, eller 3474 af hela antalet, voro berättigade till dividender, hvilka icke öfverstiga 10 om året, under det 135,492, eller 50 2, hade rätt till dividender, hvilka varierade från 10 till 20 . Och likaså märkligt är det lilla antal som har stora dividender: blott 1,719 personer hade att uppbära summor som öfverstego 1,000 om året. — Annu mera påfallande blir resultatet af en dylik undersökning om innehafvarne af Frankrikes statspapper. År 1853, före ryska kriget, voro de franska Rentes i händerna på 725,190 personer, hvilket är nästan tredubbla antalet mot dem, hvilka ägde de engelska Fonds. Sedermera har man trott sig märka vid hvarje nytt lån, att en stor del af subskriptionerna kom från mycket små kapitalister, och det förhåller sig äfven så i sjelfva verket, ty antalet af dem, hvilka i Frankrike voro berättigade att lyfta dividender, har stigit från 725,190 under år 1853 till 1,008,682 år 1858. Man kan icke få reda på de bestämda summor, som dessa personers dividender utgöras af, men i medeltal hade hvarje af dessa personer den 1:ste Januari 1858 franska statspapper till ett belopp af 8,350 frs, och hade att lyfta en lika beräknad ränta af 300 frs. Dessa fakta förklara till en stor del grunden till olikheten af de verkningar, hvilka enstaka händelser åstadkomma på värdet af de båda ländernas statsskuld. De franska Fonds föllo nyligen inom en vecka omkring 5 2, under det de engelska blott sänkte sig 12. Man har ofta påstått att det är en stor fördel för en nation, att dess allmänna skuld är så mycket som möjligt fördelad bland befolkningen, emedan derigenom ett så mycket större antal personer har ett direkt intresse i att uppehålla regeringen. Ur denna synpunkt är påståendet riktigt; men det kan äfven vara till stor skada att papperen äro i händerna på så många personer med ringa förmögenhet. Synnerligast är detta händelsen när det obetydligaste rykte till skada för allmänna krediten uppstår; ty då äro dessa personer långt mera än de stora kapitalisterna angelägna att forcera en realisation. När en bank öfverlöpes sker det alltid isynnerhet af dem, hvilka innehafva få sedlar eller äga små lemnade lån. Statspapperens värde utsättes derföre vida mer för fluktuationer om de äro i händerna på många små kapitalister, än om de äro till ett mindre antal med större summor. Men ett af de största vilkor för ett värdepapper, är dess fasthet i värde, och det lider intet tvifvel, att ju det relativt höga priset på de engelska Fonds till en del beror af, att de äga denna fasthet i en hög grad, under det de franska Fonds redan genom deras många fluktuationer omärkligt hållas i ett lägre pris. Det finnes nog flera grunder, som förorsaka stadigheten i de engelska statspapperens värde, t. ex. att många publika medel genom lagstadganden endast få placeras i statspapper; men då Englands skuld ännu är dubbelt större än Frankrikes, trots den senares betydliga tillväxt under de sista åren, blir den stora olikheten i papperens marknadspris dock lika besynnerlig. m———— m——— — ———A —— tm mtorsnmm mm Aomooososebre eoooemenl Handels-underrättel