Uddevalla Filialbank. Bohusläns Tidn. af d. 14 d:s berättar: I Lördags hade delägare i den härstädes oktrojerade Filialbanken sammanträde. Di detta var inom lyckta dörrar, så kan man endast ryktesvis berätta förhandlingarne, med reservation för misstag. Teckningen uppgår till 570,000 Rdr rmt och får fortsättas till årets slut. Till direktörer valdes: borgmästaren O. E. Sandegren, konsul W. Thorburn, grosshandl. Paul Berg och Ivar Kullgren samt handl. Alexis Lönner. Till suppleanter: hrr RB. Thorburn, B. J. Hasselgren och J. A. Uddgren. Till revisorer: kapt. G. A. Belfrage, befallningsman H. J. Nordberg och hr J. A. Stiegler. Ofverläggningarne fördes lifligt och varade från kl. 11 f. m. till ?,6 e. m. Vetenskapsoch Vitterhets-Samhället. Domprosten, doktor Wieselgren, Samhällets ordförande, höll i går sitt utlofvade föredrag öfver latinstudiets ifrågasatta relegation till universitetet. Han uppträdde som fredsstiftare mellan humanister och realister, mellan latinstudiets förklarade riddare och dessa fanatici, som ej kunna fördraga att mensa deklineras i någon skolsal. Han hade intet emot att, då ,studieskeppet ansågs vara för tungtlastadt, den romerska litteraturen — hvilken han bedömde med måhända alltför skoningslös stränghet — blef kastad öfver bord. Men han talade varmt för bibehållandet af det latinska språkets studium; ty han ansåg det tungomål, som herrskat under trenne århundraden i hela det bildade Europa, äga en bestämdhet i former och idiomer samt en öfverensstämmelse med logikens lagar, som gåfvo det företräde framför alla nyare språk samt gjorde det särdeles egnadt att befrämja ynglingens tankeutveckling. Derefter intog han genom en djerf och skicklig manöver realisternas ståndpunkt, för att derifrån bevisa latinstudiets ändamålsenlighet, i det han framhöll, huru nödvändigt det var för dem som ämnade egna sig åt teologien eller juridiken eller häfdaforskningen eller läkarevetenskapen eller naturkunnigheten ; då alla dessa grenar af det menskliga vetandet utbildats under en tid, då latinska språket var den högre bildningens frimurarespråk. Derefter påpekade han det orimliga i den förutsättningen eller fordran att de, som redan blifvit akademiska medborgare, skulle börja studera den latinska grammatiken. Han visade huru de festes ringa tillgångar icke skulle tillåta dem att vid universitetet använda den erforderliga tiden på detta studium, äfven om de hade lust dertill. Han varnade for den reaktion i allmänna tänkesättet, som måste följa, sedan latinska språkets studium blifvit förvisadt till universitetet och der långsamt aftynat. Vidare anförde han det egendomliga förhållandet att i Förenta Staterna, hvarest den realistiska uppfattningen eljest är förherrskande, latinstudiet upptager ett större rum i de offentliga undervisningsanstalterna än här. Utvecklingen af de åsigter, som här ofvan blifvit i största korthet antydda, upptog omkring två och en half timma. Vi anse domprosten Wieselgren vara den ende svenske talare, som ej behöfver befara att uppmärksamhelen slappas under ett så långt föredrag. Säkert har aldrig den latinska grammatikans anspråk bhfvit försvarade med en så blixtrande vältalighet. En osökt och lekande qvickhet, en äkta humor framträdde vid sidan af den öfvertygande kraften och slående bevisningen. Allt detta i förening måste göra denna afton till en af de mest intresserika för såväl åhörare som åhörarinnor, ehuru vi befara att åtskilliga af föredragets glanspunkter gingo förlorade for dessa sednare. Löjtnant Höökenbergs barnafest den 12 d:s å Bloms sal var så talrikt besökt som lokalen medgaf. Man uppskattade de närvarandes antal till 900 personer. Den liflighet, som der rådde, och den glädje och belåtenhet, som strålade i barnens ögon, äro de bästa bevisen på att hr H. lyckades i sina arrange-)