hvarken storre eller mindre angbatar, lika ntet som segelfartyg, kunna taga sig fram, derom de ej sällsynta berättelserna om strandningar och olyckor här på kusten nogsamt bära, vittne. Helsingborg af Kongl. Post-Kommissariatet den 28 Januari 1859. C. von Björnmarck. Vi hafva visserligen härigenom erfarit att postbefordringen från Utlandet icke, såsom vi förmodat, alla dagar i veckan äger?rum öfver Helsingör, utan trenne gånger i veckan sker med en privat ångbåt från Köpenhamn till Helsingborg (hvilket vi så mycket mindre kunnat tro som det är nogsamt bekant, att Postyrelsen hitills synes hafva haft en afgjord motvilja för postbefordring med privata ångbåtar), men Herr B. upplyser oss på samma gång att, sänd öfver Helsingör, posten icke kan inträffa derstädes kl. 4 e. m., utan först påföljande morgon. Vi få då fråga, hvarföre är det så? Då utrikes-posten anländer till Köpenhamn kl. 711 f. m., och posten till Sverige via Helsingör afgår derifrån kl !,12 f. m., och då vi vidare hafva all anledning förmoda att Danska poststyrelsen på denna hela timme hinner transportera posten från jernbanan till postgården, så kunna vi icke finna hvarföre den svenska posten icke skulle kunna framkomma till Helsingör på eftermiddagen, utan först påföljande morgonen. En verklig vinter bör icke, med undantag kanske af någon enskild gång, kunna lägga hinder i vägen härför. Då danska poststyrelsen på en för brefexpedition så ovanlig timma som kl. 3,12 f.m. afsänder posten till Sverige, så är det ju tydligen endast för en snabb befordran till Helsingör af den en timme förut anlända utrikesposten, och å sistnämnde ort borde väl svenska poststyrelsens skyldighet vidtaga att ofördröjligen öfverföra densamma till Sverige. Men då nu vår post ankommer till Helsingör först på morgonen dagen derpå, så är klart att den ej, som sig bordt, afgått kl. 1,12 f. m., utan först med den hvarje natt kl. 12 från Köpenhamn till Helsingör afgående posten, och således öfverlegat tolf timmar i Köpenhamn. Herr B. påstår att förslaget, att anskaffa en ångslup för postforslingen öfver sundet, är opraktiskt. Vi kunna likväl, med den lokal-kännedom, som vi äga, icke finna det mera opraktiskt att med en postverkets egen ångslup öfverföra posten från Helsingör till Helsingborg, än med en privat dansk ångbåt, som enligt dess annonser endäst afgår saafremt veiret tillader det. Snarare borde denne senare oftare vara hindrad af väderleken, då den skall tillryggalägga den längre sträckan från Köpenhamn till Helsingborg. Vi hemställa äfven om det är Kongl. svenska poststyrelsen värdigt att låta en så vigtig sak, som utrikes postens befordrande till Sverige, bero af ett privat danskt bolag, eller om icke, ifall befordringen pr ångbåt till Helsingör (ty den s. k. ,,direkta ångbåten till Helsingborg anlöper såväl Helsingör som ett par andra ställen under vägen) skall anses äga företräde framför landpost dit, poststyrelsen borde äga ett eget ångfartyg, för att kunna alla dagar i veckan på detta sätt öfverskaffa posten till Helsingborg. Att så ej sker förorsakar nu att den till Köpenhamn 3 eller 4 dagar i veckan kl. !,11 f. m. ankommande posten ej anländer till Helsingborg förän ett dygn senare. Detta är en sanning, hvilken ej kunnat vederläggas, och det är just mot denna sak vårt klander varit och är rigtadt.