Article Image
Göteborg, d. 5 Februari 1859. Några upplysningar med anledning aj Lektor Tranas i n:o 7 af Göteborgs-Posten införda reservation mot Consistori beslut den 29 Dec. 1858. (Forts. fr. föreg. n:r.) En afloppstrumma från Kasernen af den art som lektor Trana i sin reservation utmålar, finnes endast i inbillningens verld. Visserligen går en underjordisk trumma från nyssnämnda byggnads sydöstra hörn, längs efter: Larmgatan, till midtför Magasinsgatans södra ända, der den, efter att hafva upptagit åtskilligt rännstensvatten från de närmast liggande delarna af Kaserntorget och Magasinsgatan, genom ett hvalf i gamla fästningsmuren har sitt utlopp i Vallgrafven. Men dels upptager denna trumma alls intet tillflöde från några latriner, hvarken i Kasernen eller i enskilda byggnader, dels utgöres den del deraf, som genomgår Läroverkets tomt (ifall nämligen Consistorii sednaste önskningar vinna bifall af stadens auktoriteter) af en för några år sedan anlagd, särdeles rymlig och ändamålsenlig stentrumma; hvilken, sedan alla tyngre delar afsatt sig i för detta ändamål anbragta brunnar, förer ett jämförelsevis ganska rent vatten, och för Läroverksbyggnaden skulle bespara anläggningen af ett annars nödvändigt hufvudafledningsrör. En ganska betecknande omständighet är i afseende på ifrågavarande trumma, att en på Drätselkommissionens uppdrag af Stadsbyggmästaren H. J. Strömberg anställd undersökning ovedersägligen gifvit vid handen, att den alldeles icke är af den natur, som man från flera håll på grund af hörsagor påstått, och att den: till och med har en helt annan sträckning än den person uppgifvit, som först väckte uppmärksamheten på kaserntrummans förmenta vådor. Och detta oaktadt vidhåller lektor Trana sina fullständigt vederlagda vådliga förespeglingar! Då man icke gerna kan förutsätta, att han med vett och vilja gjort sig skyldig till ett öppet förnekande af klara facta, kan man häraf se ett exempel på huru ass mycket de, som mest ifrat mot Läroverkets föräggande vid ravelinen Prinsessan Hedwig, brytt sig om att taga reda på deras bevisningsgrunder, som från början bekänt sig till en motsatt åsigt. I afseende på den öfverklagade ,saknaden af friskt vatten, måste jag bekänna min oförmåga att inse rätta meningen af detta uttryck. Skall det betyda brist på tjenligt dricksvatten, så kan man visst icke påstå att denna del af staden mera än någon annan äger naturliga källor eller medgifver gräfvande af dugliga brunnar; men klart är dock, att platsen vid Prinsessan Hedwig har lika stor nytta af nuvarande eller blifvande vattenledningar som någon annan, samt att ingenting kan vara naturligare än att, om också ingen af de mera vidtomfattande vattenledningsplanerna skulle komma tillutförande, i sammanhang med den gamla Iedningens beslutade utsträckning till Sjukhuset, genom en föga kostsam rörledning på beqvämaste sätt förse Elementar-Läroverket med dess icke särdeles stora behof af källvatten. För så vidt åter som Vallgrafven här åsyftas, sammanfaller denna punkt med den näst följande. Vi komma nämligen nu till den lifliga skildring af stank och orenlighet, som, ifall verkligheten motsvarade den smutsiga bild som här synes föresyväfvat lektor Tranas fantasi, skulle bevisa att det gör en obotlig skada, som i sjelfva verket ger den ifrågavarande platsen sitt största värde: jag menar Vallgrafvens närhet. Bäst är väl här att taga sakerna i den ordning de förekomma; och anmärkes då först, att det skulle varit ganska upplysande att få veta hvarifrån den erfarenhet förskrifver sig, som nogsamt visat, att förpestande utdunstningar under nästan alla årstider uppstiga från denna vallgraf. Jag tror mig tryggt kunna påstå, att lektor Trana icke sjelf gjort några experimenter eller erfarenhetsrön i denna del. Om vi ock tillsvidare antaga såsom gifvet, att vallgrafvens vatten vore så mättadt som möjligt med smuts och orenlighet; följer väl häraf, att det skall gifva upphof till förpestande utdunstningar? Eller ligger icke vattnets aldrig bestridda renande kraft deri, att det bättre än någonting annat binder och WEW VNDSUA DEER FY RE SET RATAS SENSE ARE TEN UR SNPYIEASASEE TLVATAALANS EEE

5 februari 1859, sida 1

Thumbnail