Från Utlandet. Ehuru franske kejsaren, genom en ny passförordning, upphäft alla de inskränkningar, hvilka efter Orsinis attentat 1 Mars månad förlidet år lagt hinder och svårigheter i vågen för engelsmäns resor till Frankrike, så tyckes dock den rädsla, som de Orsiniska granaterna då injagade, ännu oförminskad finnas qvar. Ty då kejsarparet den 3 dennes besökte samma opera, utanför hvars dörrar explosionerna skedde, voro alla möjliga försigtighelsmått vidtagna. Gasen var släckt, gatan rensopad från folk och en stark eskort medföljde. Några hurrarop vid ankomsten eller afresan störde icke deras majestäter. — I samma vefva har franska regeringen försäkrat Lord Derby, att England , till det yttersta kan lita på Frankrike, om det förstnämda riket skulle anse sig tvunget att, till följe af presidenten Buchanans budskap, uppträda mot amerikanska politiken. — Farliga löften sådana der! — Vid årsskiftet har kejsaren benådat 164 förbrytare, n. b. vanliga bofvar, ej några politiska offer. Ett par dagar förut hade dock nådens solsken ånyo bestrålat Montalemberts stolta hjessa och hans s. k. medbrottslings, utgifvarens af ,,le Correspondent. — Ett uppror har utbrutit i Algler, nära gränsen till Tunis. Det tros vara ganska betydligt och möjligen tillstäldt at Marocco; men lär väl snart kunna dämpas med en obetydlig del af de stridskrafter, Frankrike för närvarande kan disponera. — Näst detta uppror, finnes ingen märkligare företeelse på den politiska horizonten än tilldragelserna i Serbien. Det goda folket derstädes har i 16 år varit styrdt af furst Alexander, utan att något ondt blifvit hördt om den senare; men kort före jul ingingo ständerna till honom med en begäran, att han ville vara god och söka sig en annan verkningskrets (såsom det tros emedan han misstänktes för allt för stora österrikiska sympatier). Något stött öfver en sådan anhållan, har han vägrat, inneslutit sig i fästningen Belgrad och ställt sig under Portens beskydd. Ständerna hafva i stället utvalt deras fordne furste, Milosch Obrenowitsch, en 80-årig, halfblind gubbe, och den höga Porten ,,reservationsvis erkänt revolten såsom en fait accompli. Gubben Milosch lärer emellertid sednare afsagt sig äran till förmån för sin son Michael, som sedan längre tid är bosatt i Wien. Antages denne, torde väl då den sista villan bli värre än den första. — Österrike har redan dragit trupper till Serbiens gräns och Porten har troligen skickat en liten påstötning till bröderna på båda sidor om kanalen, om det hotande i situationen. Den odödliga pariser-kongressen skall väl då, återigen, fram och pröfva sin skarpsinnighet; och Napoleon, sättande den verldsbekanta örnpennan i dess händer, påminna om sitt valspråk: Pempire cest la paix. — Ryske storfursten Constantin kryssar i Medelhafvet och gör sina uppvaktningar vid kringliggande hof. Han torde snart i farvatnen der nere kunna råka den unge midshipmannen Prins Alfred af England. Rörande denne innehåller Times en bitande artikel mot det sätt, på hvilket prinsen bortskämmes af sin omgifning, och gycklar öfver de öfverdrifna hedersbetygelser, hvilka visades hans höghet då Euryalus ankom till Malta, samt tillägger slutligen, att när den unge midshipmannen har lust att bestämma sig för flottan, så bör saken börjas med allvar; ty det är långt bättre, att han lär sig något ordentigt, än låter sig öfverallt emottagas med kongl. saluter. — Alla kossackers beherrskare har i största ödmjukhet gjort en liten oskyldig och vänlig anhållan hos den vid det eldsprutande berget på den darrande marken sittande Konungen i Neapel, att få upprätta en alldra som minsta skennsstation i Brindisi