Hvarjehanda nyheter.
En hustru i stället för en oxe. Ev
af Walter Scotts förfäder, Scott af Harder,
var en beryktad gränstjuf, som från de när-
boenda engelska grannarne röfvade hela hjor-
dar boskep. En gång, då hau plundrat dessa
till det yttersta och hela gränsdistriktet var
länsadt på boskap, ensåg han sig böra, för
att ej komma ur sin gamla vana, förgripa
sig på en af sina landsmänr, Murrays af Eli-
banks, boskap. Han dref bort den vackraste
oxen ur hjorden, men ertappades och fördes
gom fånge till slottei Elisbank. — Hvad
tänker du göra med fången ? frågade Mur-
rays hustru, då det besynnerliga tåget an-
lände. Hänga honom, naturligtvis, svarade
den förgrymmade Murray. Är du tokig?t
invände den omtänksamma hustrun, hänga
en så vacker pojke, när du har tre ogita
döttrar hemma! — Alltnog, Murray lät öf-
vertala sig att släppa Harder fri, om han be-
slöt sig för att gifta sig med en af hans
döttrar. Men man erbjöd honom den fulaste,
vidt och bredt bekant för sin stora mun,
och Harden utvisade denna höpom tilltävkta
lycka på det mest energiska sätt. Föret när
snaran låg om hang hals och han skulie
hissas upp i närmsta träd, mottog han den
honom påtrugade bruden och vände åter till
gina husguisr med en hustru i stället för
en ox3a,
HKärleken är, gom bekant, ett ljuft tids-
fördrifj men tiden förårifver kärleken.
En söt hustru. Fn lörd men, som hade
gift sig med en obildad, men vacker flicka,
kallade sin unga hustru sitt råsocker; Iy,
sade han fi!ogofiskt, söt är hon nog, men
raffinerad är hon ännu into.
Svar på tal. Men, mon Dieu, hvarför
är du så pensiv? frågade Hulda sin inav,
som satt r ett soffhöra och såg sur ut. —
Hvarför? — Emedan du är alltför expensiv,
blef det torra svsret.
Är det möjligt? I ett sällskap samsprå-
kade men om de löjliga moder gom damerda
bringa i bruk. Jag kan verkligen ej inse
att man har något skäl att tad!a våra damer
för öfverdrifi, sade en glad nag man; do
bära vanligtvis längre klädainger än vi karlar
tycka om.
Praktisk statsrättstära Den ens
gtudenten : Hved säger dn om denns nstio-
nalekonomiska sats: Kvrediten brisogar lif i
affärerna och förökar allmänna vilståndet?
Den andre studentes: F—dt vackert
gagt, men min skräddure villiate tro på det.
En rik köpman tt Hambirg, som
alltid med yttersta noggranhet iskttog sina
affärstimmer, fordrade sarama noggraanhet
af sin kontorspersocal, eller också en gilig
ursäkt. Dervid hade hän vat sig atb sedan
han hört ursäkten alid svara med sarama
stereotypa anmärkning: Mycket bra, men
låt se att det inte händer of:are! JEn vac-
ker dag kom kassören en timme för sent.
Vid hans inträde frågade köpmannen, utan
ett ge upp från sina böcker: Nå, herr Jo-
nas, hvar hat ni varit så länge i dag? —
Ber om förlåtelse, herr Meyer; jag — jag —
min familj her fått en liten tillökaing i
natt. — Mycket bra, gpade köpmannen,
och fortsatte sin addition, men låt so att det
inte händer oftare!