got bättre vara att i Stockholm upprätta det
universitet, som så länge utgjort ett önsk-
ningsmål; och ehuru han lemnar den ovän-
tada och, gom vitro, för högskoleföreningens
egna ledamöter okända uppgift, att denna
förening skulle ha beslutat uppskjuta uni
versitetets öppnande till den aflägsna tid,
då 600,000 rår blifvit gamlade, antyder han
dock äfven, på goda grunder, att det icke
bör möta någon svårighet att här bilda en
takultet af förenämda art, emedan lärare i
rätts- och statsvetenskaperna icke skola sak-
nas, så snart fasta anställningar kunna er-
bjudas dem.
Såsom det var att förutse, skulle denna
märkliga artikel genast tramkalla någon af
de gamla, påpasslige försvararne af de nu-
varande universiteternas privilegier; och Nya
Dagligt Allehanda blef naturligtvis nu, så-
som förr, deras villiga språkrör. Märkligt
är dock hvad tiden kan förändra visserligen
icke sträfvandena, men sättet för deras ge-
nomförande. ÅÄvnu för 10—15 år sedan be-
möttes hvarje förslag om universitetets eller
någon af deas fakulteters flyttning från Up-
gala till Stockholm med frenetiska utfall mot
dem som deråt vågadoa rikta en tanke och
med de mest ktefängda argumenter, såsom t.
ex. då hr Olivecrona påstod att hvarken em-
betsmän och borgare eller andra än de som
sökte förströelse för stunden skulle komma
att bevista de föreläsningar, gom i Stock-
holm kunde komma att hållas, samt att nå-
got synnerligt tillfälle till umgänge i famil-
jerna icke heller vore för de studerande att
åräkna, emedan desse till stor del vore af
ägre börd ), m. m. d. Nu synes visserii-
gen motviljan mot upprättandet af ett uni-
versitet i Stockholm, som för det upsalien-
siska skulle blifva en obeqväm medtäflare,
vara föga miadre än det förra motståndet
mot det senares flyttning; men tonen är en
eannan och, på eamma gång man uppbjuder
alla sofistikens hjelpmedel för att visa att bri-
sterna i rättsväsendet och den juridiska un-
dervisningen hvarken äro stora eller att söka
der man trott sig finna dem, lemnas en
mängd medgifvanden, som från detta håll
väl aldrig förr blifvit hörda. Så t. ex. er-
kännegs att det vetenskapliga lif, som, efter
förf:s mening, skall finnas vid våra univer-
giteter, skulle, utan allt tvifvel, vidare för-
höjas och utvecklas genom inrättande af en
rätts- och statsvetenskaplig fakultet i huf-
vudstadenr, samt att tillvaron af ett tredje
universitet skulle åstadkomma en lifligare
vexelverkan och en störra arbetets fördelning
iden vetenskapliga odlingen, jemte ökade
utsigter för begåfvade unga män stt deråt
egna sig. Allt detta, säger förf., är sannt
och utan tvifvel tillräckligt att motivera för-
slaget om inrättande af ännu ett universitet;
och hvarje den vetenskapliga bildningens
vän kan ej annat än med glädje (!) helsa en
sådan utsigt. Det måste, vid sådant för-
hållande, förekomma alltför besyanerligt att
förf. i sin första artikel påstår att hvar-
ken grefve Sparres motiv, blaud hvilka de
nyssnämda ingå, eller den vidare utvecklin-
gen af dessa torde för den sakkunnvige ega
synnerlig betydelse, samt att han i två yt-
terligare artiklar söker ggnom uppmärksam
hetens afledande från det egentligen brist-
fälliga i den nuvarande juridiska undervis-
ningen till andra omständigheter, som tyd-
ligen äro af underordnad vi
gb förringa vig-
ten af förslagsställarena både motiver och
yrkande.
) Se Om den juridiska undervisningen vid uni-
versitetet i Upsala. 2a uppl, sid. 99 o. 114 m. fl.
