Han sprang förbi don Ruiz, som ännu
låg qvar på marken der han fallit, och här-
vid kastade han på gubben en blick i hvil-
kön lästes mera hat än ånger, samt försvann
i en af Fd6 gränder, bom leda från Viva-
Rambla-torget. ij
XXXVWI.
Förbannelsen
Åskådarne af detta uppträde — i hvilket
hvarje åskådare till sist kommit att spela
en roll — qvarstodo tillintetgjorda.
Don Ramiro var den som först rörde sig.
Efter att ha svöpt sin kåppa omden blö-
dande högra ärmen, träddö In fram till
don Ruiz och sade, i det han räckte honom
sin venstra hand: ; i :
— Senbor, vill Hi göra mig den ärän att
låta denna band vara er bebjelplig att gt
ga upp?
Dona Ruiz mottog den erbjudna handen
samt reste sig med svårighet upp.
— Ah, otäcksammöe son! ona:urlige son!
ropade Kan derefter, pekande åt det håll;
dif don Fernand syrt kosån; må Guds hämd
följa dig öfverallt hvart du flyr! Mot dessa
främmande vörjor, som dragits för att för-