svara mig, må din hand som vanhelgat mina
grå hår och blodat mitt ansigte, vara oför-
mögen att försvara dig! Ock må Gud, som
sett din illgerning, beröfva dig både luften,
som du andas, och jorden; som bär dig,
och ljuset som lyser öfver dig!
— BSennor, gade vördnadsfollt en af her-
rarne, i det han närmade sig don Ruiz, här
är er hatt.
- BSenxor, sade en annan, som i sin tur
nalkades den gamle med samma vördnads-
fula min; tillåter ni att jsg häktar ihop er
kappa?
Senbor, yttrade en tredje, här är er
kä
Va detta ord syntes don Ruiz tanksprida-
het försvinna.
— Min käpp! utbrast han, hvad skall jag
väl göra med en käpp? Det är en värjs jag
behöfver! — O, Cid! oj du store Cid! ge,
huru vi blifvit förändrade, gedan din ädla
ande förflyttade sig till himmelen! På din
tid var det sönerne, som hämnade do oför-
rätter, de:as fäder fingo lida af främmande
personer; nu deremot är det främmande per-
soner som hämnssde oförrätter, fäderna få
lida af sina söner.
Derpå tillade han, vätdande sig till den
som räckte honom käppeå:
— J:, ja, gif mig den; en skymf tillfo-
gad med handen, bör straffas med käpnven,
Det är således med denna käpp jag skall