HO ia SJLUSAVE FAM TREE vvan Ro
Till och med marskalk Serranos per-
sonliga vän furst Bismarck synes vilja
söka skulden till sakernas närvarande
ståndpunkt i Madrid. Den spanska mar-
skalkens politiska organ har fått reda
på att den franske legationssekreteraren
vid en middag såg en af det alfonsistiska
partiets ledare bland sina gäster och tid-
ningen uppfordrar med anledning deraf
marskalken att lägga i dagen samma be-
slutsamhet som marskalk Narvaez år
1848 visade gentemot den engelska ge-
sandten, hvilken fick befallning att lemna
landet inom 24 timmar derför att han
plägat umgänge med oppositionen. Mot
dessa galenskaper anmärker furst Bis-
marcks organ, Nordd. Allg. Zeitung, att
Nord-Spanien utan tvifvel är en bättre
mark för den energi och karaktärsfast-
het som presidentens tidning anser så
oafvisligt nödvändiga.
Äfven i Frankrike är man missnöjd
med de spanska krigsoperationerna. Man
anser att Spanien gjorde klokare i att
sjelf passa på gränsen än i att öfver-
lemna detta besvär till fransmännen för
att sedermera anställa klagomål i Paris
fver att gränsbevakningen icke är till-
fredsställande. De spanska statsmännen
äro emellertid klokare än så; de vilja
icke åtaga sig de olägenheter och kost-
nader som en gränsbevakning skulle
kosta dem, då de kunna få detta arbete
gjordt bättre och gratis af fransmännen
utan annan utgift än postportot för en
not från Madrid till Paris.
sHvad har nu Madrid-regeringen vun-
nit genom Lomas tåg? frågar Times
korrespondent, och han svarar: Den har
befriat Irun för en dag, sedan staden
redan var till mer än hälften lagd irui-
ner och nästan alla byggnader i den
kringliggande trakten och i andra delar
af provinsen hafva blifvit uppbrända.
Endast omkring Oyarzun ligga 300 hus
i aska. Då vi lemnade Hendaye, kom
den brandskadade befolkningen från trak-
ten kring Bidassoa i båtar öfver floden,
stadd i ett elände och en förtviflan, som
endast kunde jemföras med det mise-
rabla tillstånd, i hvilket inbyggarne i
Irun befunno sig, då de flyktade från
sina bombarderade hus. Hvad don Carlos
eller Serrano vunnit är icke mycket, men
ödeläggelsen af det land, som de båda
göra anspråk på att få regera, är obe-
räknel g.
Korrespondenterna till de tyska tid-
ningarne — t. ex. Köln. Zeit. — hvilka
varit ögonvittnen till dessa brandanlägg-
ningar, som insvept landet i eld och rök
så långt ögat kän nå, omtala dessa van-
sinniga ödeläggelser såsom om de vore
en billig och rättmätig vedergällning åt
en befolkning, som gjort sig väl förtjent
af ett dylikt straff för att den anslutit
sig till don Carlos. Det är väl dock
föga lämpligt att tala om rättvisa och
straff, då republikanerna bränna carlister-
nas hus, men deremot om barbari och
mordbrand, när carlisterna tände -eld på
motståndarnes bangårdar och telegraf-
stationer. Det ena är väl icke stort
bättre än det andra! Man ser tydligen
att det är folk af samma skrot och korn
som följer Serranos och don. Carlos fa-
nor; det är samma Jättsinniga och låga
instinkter, som å ömse sidor bringa detta
folk att leka med eld och menniskolif
på ett sätt, om hvilket hvarken vi eller
de tyska korrespondenterna kunna bilda
oss föreställning — detär samma nation,
om hvilken Times korrespondent för-
täljer att dess qvinnor ochunga flickor
röra sig bland soldaterna utan fruktan
i förlitande på den ridderlighet som icke
förnekar sig ens hos de råaste och bru-
talaste band. i
Det utskott som tyska riksdagen
tillsatt för behandling af regeringens
banklagförslag består af 20 medlemmar.
Ordförande är deputeraden för Magde-
burg, br von Unruh. listan på med-
lemmar upptäcka vi de mera bekanta
namnen Lasker och Bamberger.
Presidenten v. Forkenbeck har officielt
återtagit ledningen af den tyska riksda-
gens förhandlingar. Det nationalliberala
partiet är dock fortfarande uppbragt öf-
ver att det måst mottaga den förman,
som det sjelft gifvit riksdagen, lik
en ny gåfva af den klerikala oppositio-
nens (Windthorsts) händer. — National
Zeitung af deu 21 d:s uppmanar med-
lemmarne af det nationalliberala partiet
på det allvarligaste att iakttaga bättre
disciplin för att undgå liknande föröd-
mjukelser i framtiden.
Från Frankfurt berättas att redaktören
af den dervarande demokratiska tidnin-
gen Der Beobachter, Otto Kanngiesser,
på yrkande af furst Bismarck, blifvit in-
stämd för kriminalrätten derför att han
i sin tidning upptagt ett stycke af den
förre danske ministerpresidenten Monrads
politiska bref, angående den af Bismarck
fullföljda kyrkopolitiken i Tyskland.
Den mystiska historien om gripandet
-. AA CT op Pp Kö
ss Lar
ee a