a ON
publiken var fin kan uttryckas med den
enkla satsen : ingen var odekorerad. Musi-
ken hade sin estrad i galens östra ända, och
den vanliga musikläktaren var fullpackad af
idel lysande öfverkommendörer; och enär nu
dessa, näst riddersmännen, äro de yngsta af
Bacchi barn och i rangordningen förhålla
sig som ett till nio — tänk hvilken fram-
tid. om de få lefva!
Kl. omkring 10 slöts den fest, om hvilken
jag nu i korthet talat, den fest, som kärt
och outplånligt skall bibehålla sig i bröder-
pas minne, den fest, som skall gifva än mera
glans och styrka än bricoleriets kommande
dagar.
På mindre än 12 minuter var festen för:
vandlad från estetisk till materiel. Nedre
börssalen, enkom till för njutningar af den
senare sorten, var på ett charmant sätt de-
korerad af — mamsell Hellstrom. Hela lång-
sidan upptogs af ett enda långt smörgåsbord,
och långa och många voro de smörgåsar son:
der påbreddes. Det vattnas mig ännu i
munnen vid tanken derpå, och måhända får
jag en och annan smörgås ytterligare för det
jag eqallrar ur skolan.
I salens midt dignade borden under de
varma rätterna, slisksakerna och vinerna.
Festen dernere hade alldeles ingenting att
göra med festen deruppe. Bacchus, glädjens
gud, för musik, sång och skämt, hade nu
förbytt sig till Bacchus på tuunsn. Moster
Barbara for hem efter den egentliga högti-
den, och gärdet var så att säga uppgifvet.
Den tystnad som förut herrskat efterträd-
des nu f ett sorl, hvartill Hamburger börs
knappt haft ett motstycke. Alla voro hung-
riga, men ingen lät maten tysta mun. Sty-
rende mästaren sade så vackert i sitt hög-
tidstal deruppe att nachspielet är bricole-
riets krona och lif; och man måste tillstå
att nog var lifligheten sådan å sekularfe-
stens nachspiel att den satte kronan på ver-
ket. Roligt hade dock flertalet, ty en glädje
som yttrar sig så uppsluppet kan icke vara
sökt. Sorlet var under den största delen af
måltiden icke störande; man och man emel-
lan kunde man göra sig lika bra förstådd,
som vid den alldagliga börstimmen på mid-
dagen.
Men vid slutet af kalaset, eller när kro-
kanerna, stora som Babylons torn, anfäkta-
deg, uppkom en förbistring, hvars orsak
torde vara att söka utom ordenssällskapet.
På en fest sådan som denna försiggå inga
mysteriösa ceremonier, hvaraf följer, att dörr-
vaktarnes ansvar icke är så gränslöst, om nå-
gon obehörig skulle slippa in. Börsens por-
tar äro många. P. B:s vaktmästare voro trä-
get sysselsatta med serveringen; hvad under
då om några tunguser från gatan hade in-
smugit sig. Häremot kan väl invändas att:
man borde ha sett dem; men dels var im-
man, om icke dimman, temligen stark, och
dels vet man att onda väsen kunna göra sig
osynliga när de så anse behöfligt. Om det
nu var tunguser eller andra barbarer vet jag
ej så noga, men att de, som stimmade värst,
icke voro bricolister är temligen gifvet.
Glädjen bröts emellertid icke, ty det goda
har det med mig att det i allmäuhet är se-
gerherre öfver det onda. Dock rådbråkades
på ett ohörbart och obegripligt sätt alla
språk, minst sju, ntom mitt eget; den ene
hörde icke mera hvad den andre sade, man
såg endast minspelet och läpparnes rörelser.
Sveriges största förmåga i teckningskonsten
höll ett sakrikt, ehuru ljudlöst föredrag öf-
ver tystnadens vältalighet, och han hördes
bäst. Bastuban och bastrumman i Sjöbergs
vackra och starka kapell hördes som vestan-
vindens milda susning i lunden, och den
fempundiga börsklockan som en pingla i linde-
barnets hand eller en fårskälla i fjerran, två
af de äldre brödernas allmänt erkända sten-
torsstämmor som ljudlösa hviskningar, och
författaren af detta hörde icke ens hvad han
sade sjelf... När man är talträngd, förskaffar
man sig derför ljud på detta sätt.
Värmen var öfverväldigande, svettbaden
fullständiga och för en längre tid tillfyllest-
görande. - Väggarne svettadeg, börspelarne
svettades, både de rörliga och orörliga.
Affärerna voro icke så lifliga som man af
pratet hade anledning tro. Tobak och våta
varor var det enda som rönte efterfrågan.
Jag såg dock ingen på röken; men man ser
dåligt när ögonen svida. Min frack har dock
ännu en odeur, dels häntydande på Blom-
bergs bästa och svensk banko, dels midt emel-
lan havanna och gröna nöden ; och jag tror
fracken bättre än mig sjelf. I öfrigt gick
handeln som sagdt trögt, poetiska småförsök
betraktades som makulatur, och marknaden
på papper var flau. Huruvida detta kan
skyllas på publiken, som icke ville höra,
eller på mäklarnes motvilja att sluta, vågar
jag ej bestämma; bestämmer mig likväl nu
att, i motsats till bröder mäklare, sluta med
denna min tisdags- och onsdagsrevy, under
försäkan om att denna bricolerifest var den
angenämaste jag upplefvat — minus tängu-
serna; samt med förhoppring att få vara
innesluten i de äldre brödernas bevågenhet
och de yngres vänskap. B.
ee der d sl sökte onani so Fel Bergo tl RR JNLINGIN an Rise VRT på GR ÄRRILEN SY är gt JA St