alla härvarande straffade personer, hvilka kunde
antagas vara med dem bekanta. Snartförsporde
nämde konstaplar att åtminstone Tektor varit
här, ehuru han förmodades hafva -begifvit sig
bort. Då det emellertid antogs, att Tektor, och
Hjert med honom, säkerligen skulle. hit åter-
komma, beordrades nyssnämda könstaplar att
med spaningarne fortsätta. Efter närmate tre
veckors tid rapperterade Andersson och Bjer-
kander aftonen den 4 dennes att, enligt hvad de
antogo, Hjert och Tektor nyligen uppehållit sig
hos en skrädderiarbetaro Norberg vid Norr-
landsgatan i huset nr 27, der konstaplarne ock
sökt dem, men ej lyckats träfta dem; att emel-
lertid en hos Norberg inneboende prostituerad
qvinna senare meddelat konstaplarne underrät-
telse att Hjert och Tektor bott hos Norberg,
men genast efter konstaplarnes besök afflyttat:
att konstaplarne derför genast börjat söka tjuf-
varne å de närmaste hotellen och funnit, att de
bott å ett sådant vid Norra Smedjegatan, och
att, ehuru de äfven aflyttat derifrån innan kon-
staplarne hunnit dit, de likväl sannolikt ännu
funnos qvar i staden.
På grund häraf beordrades samtlige för till-
fället disponibla konstaplar att genast med spa-
ningarne biträda samt i sådant afseende bevaka
ej allenast Norbergs bostad ochjernbangårdarna
utan äfven ställen i öfrigt, de efter sitt eget om-
söme kunde finna nödiga, hvarjemte telogram-
mer afsändes till flera jernvägsstationer med be-
gäran att resande å de först ankommande tågen
måtte noga uppmärksammas,
Åtta konstaplar voro under hela aftonen och
natten sysselsatta med efterspanande af brotts-
lingarne, hvarförutom kommissarien Johansson
och öfverkonstapeln Öberg likaledes använde en
god del af natten för samma ändamål. Hjert
och Tektor anträffades dock icke, men man vann
emellertid den upplysning att, om de ej qvar-
voro i staden, de åtminstone icke hunnit långt
härifrån och att de sannolikt ämnade sig till
Norrköping. I följd bäraf beordrades tvenne
konstaplar att medfölja hvarje under morgonen
och förmiddagen söderut gående bantåg, så långt
som till Bödertelje, för att tillse om Hjert och
Tektor skulle, efter att möjligen hafva gående
lemnat staden, ämna stiga på å någon af mellan-
stationerna, Redan vid Liljeholmen anträffades
och greps Hjert af öfverkonstapeln Öberg samt
konstaplarne Grundström och Risberg.
Derefter afgingo tre andra konstaplar, nemli-
eu J. A. Björkander C. L. Jonsson och C. T.
rardtman, med blandade tåget till. Södertelje,
för Tektors cfterspanande, Konstaplarne A.
Andersson, T. 0. Grundström och C. M. Rosen-
berg medföljde åter ett senare gående godstå;
till Huddinge, vid hvilken station de urstego oc
till fots återvände till Stockholm i förhoppning
att under vägen möta Tektor,
De till Södertelje afresta konstaplarne hade
att der bevaka såväl öfre som nedre sta-
tionen samt ångbåtarne. I hvilken ordning de
skulle besöka dessa ställen samt hvar de
skulle uppebålla sig måste naturligtvis öfverlem-
nas åt dem sjelfva att afgöra. Då deantogo att,
eftersom Hjert och Tektor icke voro i sällskap
på morgonen, de möjligen stämt möte innei
staden Södertelje, förevisade de ett medhafdt foto-
grafikort af Tektor för jernvägsbetjoningen vid
öfre Södertelje eller Saltskogs station, med an-
hållan om underrättelse till Södertelje station i
händelse Tektor skulle anlända till öfre stationen,
hvarefter de begåfvo sig in i staden. Mot afto-
nen ankom äfven ett telegram från Saltskogs
till Södertelje station med underrättelse att en
person, något liknande fotografikortet, ankom-
mit till den förstnämnda stationen och detta
telegram blef konstaplarne delgifvet. Att dessa
dervid uppehöllo SR å ett näringsställe är en
sanning, sen detta lär g med fog kunna läggas
dem till last. För det första kunde icke något
gagn väntas af att stå sysslolös vid stationen,
då intet tåg väntades och de för öfrigt tidt och
ofta der efterhörde om någon vidare underrät-
telse ingått. Vidare hade de hela dygnet varit
i en verksamhet af den beskaffenhet, att de
skulle ha blifvit i saknad af all förtäring om de
icke fått intaga sådan å någon allmän restaura-
tion. Slotligen antogo de, och detta på goda
skäl, att om Hjert och Tektor stämt möteiSö-
dertelje sammanträffandet sannolikt skulle ske
å nägon krog.
Sedan konstaplarne erbållit del aftelegrammet,
skyndade de till öfre stationen, der personeni fråga
för dem utpekades. Innan dehunnitfram tillhonom
och innan någon af FA aja Jagar ord ttrat
det ringasto om att ett eller annat särskildt försig-
tighetsmått (på sätt W. uppgifvit) vore af nöden,
kastade sig Tektor genast vid åsynen af kon-
staplarne öfver ett stängsel ned på den betyd-
ligt lägre liggande landsvägen och sökte fly, men
eftersattes såväl af konstaplarne som tre perso-
ner af jernvägsbetjeningen, af hvilka sistnämde
en emellertid nästan genast stannade. Då kon-
staplarne och de två andra af Somyägsbotjöningen
nära wophunnit den flyende, hotade denne dem
att, om de vidare förföljde honom, skjuta dem,
vid hvilket hot en af jernvägsbetjeningen, ehuru
beväpnad med en stör, den han af konstaplarne
uppmanades att använda, sprang ned i ett dike,
fastän han var flyktingen värmast, och den andre
minskade farten, hvaremot konstaplarne fort-
satte förföljandet och grepo flyktingen, hvilken
dervid befanns vara Tektor. Konstapeln Gardt-
man, som först upphann Tektor, tilldelade ho-
nom visserligen då han hunnit Tektor på en
käpplängds afstånd ett slag för att sålunda hin-
dra honom att sätta i verket hotelsen att skjuta,
men detta skedde innan och ej, som W. upp-
gifvit, efter det Tektor fasttagits; och denna ho-
telse var för öfrigt icke ett tomt skrämskott, efter
hvad den skarpladdade dubbelpistol, som deref-
ter från Tektor anhölls, bevisar. Skulle också näm-
da slag icke oundgängligen afbehofvet påkallats,
torde i allt fall Gardtman icke böra klandras
derför, då man besinnar ifvern vid förföljandet
och brottslingens djerfya sinnesart. ,
Af ofvanstående berättelse — hvilken iafseen-
de å förloppet vid Tektors gripande grundar sig
ä konstaplarne Björkanders, Jonssons och Gardt-
mans uppgifter, dem jag föringen del har skäl att
misstro, enär jag alltic funnit dessa konstäplar
trovärdiga oeh pålitliga — torde framgå att om
ock man gerna och tacksamt erkänner det upp-
märksamma biträde, jernvägsbetjeningen vid Salt-
skogs station lemnade, det LE resultatet
dock i främsta rummet måste tillskrifvas polis-
personalens åtgöranden, 5
Huruvida öfverståthållareembetet; på sätt re-
daktionen önskar, skulle gifva jernvägsbetjenin-
en någon belöning för biträde, är en fråga,
Framed jag ieke eger att taga befattning; men
jag tillåter mig dock erinra hurusom de här i
staden gjorda sammanskott varit afsedda till ut-
delning uteslutande bland Stockholms polisper-
sonal; hurusom vidare de grofva brott, på grund
af hvilka detektiva polisens spaningar efter
Fjert och Tektor egt rum, begåtts, icke i Stock-
holm utan kf vardapteleraet inom Linkö ings och
Gotlands län, och hurnsom vid sådant förbållan-
de man icke torde å öfverståtbållareembetet böra
ställa det anspråk att embetet skulle vidkännas
kostnaden för utdelande af andra penningbelö-
ningar än dem embetet ansett sig böra tilldela
några af sina underlydande. - Efter mitt förme-
nande torde det vara en omsorg för vederbör
rande myndigheter i nämda län att bereda de
belöningar som mi af Hjort: och