-—- ARV ollrernrnrn
Och hon upplyitade lampan samt lät dess
svaga flämtande låga belysa de två mål-
ningarne.
— Nu läser jag, sade Fernand.
— Hvad läser du?
— Jeg läser: Drottning Topas den
sköna.
— Nåå?
— Jag känner ingen drottning med detta
namn.
— Hon var dock mäktig bland sitt folk.
— Ahl! det är sanot, utbrast Fernand;
jag glömde att ziguenare också ha konungar.
— Och drottningar, tillade Ginesta.
— Men hvaraf kommer det sig att detta
porträtt liknar dig så mycket? återtog Sal-
teado:en.
— Det kommer aig dersf, att det är min
egen moders biid, svarade den unga fl ckar
med stolthet.
Sa teadoren jemförde nu de båda ansig-
tena med hvarandra, och likheten var, gå-
som vi fö.vt antydt, frapperande.
— Ån det arvdra porträttet? frågade han.
— Gör med det såsom med det första:
— läg hvad der går skröfvet!
— Nåväl, jag !äsar: Konung Philip den
sköne.
— Var du också okunnig om att det fun-
nivs i Spanien en kenung med det:a namn?
— Nj; ty em barn såg jag honom,
— Jag ock:å.