Par Bricoles börsdag.
En sekularfest, äfven inom en trängre
krets, är alltid ett evenement af större be-
tydelse än de födelsedagar, som årligen åter-
komma, och de namnsdagar, med ty åtföl-
jande sexor, kafferep och gratulationer, hvilka
många gånger om året firas inom en och
samma familj. Par Bricole är ingenting an-
nat än en familj istort. Fader Bacchus, allt-
sedan Ariadnes tid en gammal enkling, har
många barn; behöfver, för att se om dem
och sitt hus, en bra värdinna eller huemo-
der; och en sådan har han funnit i tant
Barbara. Barnskaran tillväxer i antal, trots
Bacchus fortfarande letver i sitt enklings-
stånd och Barbara är kävd som det mest är-
bara fruntimmer. Förklaringen lemnas åt
hvem helst som kan åstadkomma den.
Förliden tisdag var hundrade årsdagen, af
hans pu lefvamde barn helighållen, till åmin-
nelse af hans trenne äldsta söner, hvilka, så-
som de förstfödde, kraftigast och snillrikast
hade bestämt och reglementerat huru deras
efterkommande bröder i alla tider lefva och
regera skulle.
Då de flesta af Stockholms börsmän äro
Bacchi barn, var hela börslokalen för festen
upplåten, Den öfre våningen för osynligt
och den nedre för synligt, ljufligt fluidum.
Ordspråket säger, att många händer göra
ett lätt arbete och många munnar ett tomt
fat. Riktigheten häraf bevisade de många
arrangörerna i hvad de hade gjort, och hvad
de tomma faten angår torde mamsell Hell-
ström kunna intyga satsens sanningsenlighet.
Kl. 6 på aftonen stodo portarne öppna
för 800 at de 12,000 tecknade, hvilka för 12
kr. pr stycke finge åhöra minst 12 föredrag,
äta 12 smörgåsar med diverse andra läcker-
heter, dricka 12 glas utur silfverbålen och
qvarvara 12 timmar inom lokalen — hvilka
4 gånger tolf fördelar böra vara värda 12
skilling stycket.
I parentes torde dessa siffertal ursäktas;
man föranledes så lätt dertill af lokala för-
hållanden.
Bacchi barn äro mångkunnige. En del af
dem idka musik, andra sång, andra poesi och
andra åter talarkonst ända till virtuositet;
och slla, som den aftonen fungerade vid den
högtidliga festen, visade, såsom det lysande
bricoleribröder egnar och anstår, lysande
prof på mästerskap. Detta hvad smekningen
för åbörarnes öra beträffar. Ögat i sin tur
möttes, utom af hvitt, guld, speglar och ljus,
af en fonddekoration, för tilltället målad,
föreställande forntidens och nutidens bacca-
nalier och utförd på ett sådant sätt, att icke
blott Greklands Mzenader, Thyader, Satyrer
och Paner, utan äfven, och kanske mest,
Bacchi följeslagare i vår tid, böra känna sig
smickrade öfver att hafva blifvit föremål för
den snillrike målarens lediga och fina pensel.
Det påstås också att kursea och ölet på ett
par händer redan stigit, för att icke tala om
upplysningens stegring och ett par uppåt-
vridna, kolfärgade, svartglänsande knäfvel-
borrars allt närmare beröring med ögonbry-
nen, sedan den dagen.
t Känseln, det tredje af menniskans yttre
sinnen, var värme utan bränsle och kläm-
ning utan beklämning. Uppmärksamheten
hos åhörarne var så spänd och deras hufvu-
den så stadigt riktade åt det håll, från hvil-
ket tonernas och vältalighetens vågor fram-
vällde, att en väl inöfvad gardestrupp aldrig
ännu så väl utfört ett: se till höger, ett: so
till venster. Tystnaden så stor, att en flugas
surrande skulle inverkat mera störande i den
slutna salen, än en hel karavan af slamrande
åkarkärror, på vågon af de många af drät-
selnämden ännu styfmoderligt behandlade
Stockholmsgatorna. Men hvarför tala om
flugor! En novemberqväll kl. mellan 6 och
SRS öre RTR CASES SOT TNT ROSENS NO RAA PÅ STIONATSRNÄNRONr