Kungl. Operan.
Fröken Victoria Bunsens uppträdande
såsom Konsertsångerska.
Fröken Bunsen är en af de talanger, hvil-
kas hemland är Europa. Lårga och svåra
vägar måste vandras innan man kommer
derhän, innan man uppnår den punkt der
kensten afslöjar zitt Isisanlete och skänker
sin dyrkare sina dolda skatter; här är det,
som ionehållets gedigenhet förenar sig med
formens fulländning och glans, här är det,
med ett ord, sem man blir artist.
Fröken Bunsen är artist. En sångartalang
kan bli det äfven med ett ringare organ;
men vår sångerska eger ock fördelen af ett
lyckligt röstmaterial: en ren och fyllig
kontra-alt med cmfång samt vacker och ädel
klangkarakter. Detta sednare är isynner-
het en både för uttryck och effekt stor för-
del; man hör stundom rena och klara stäm-
mor, men uten färg — man kande kalla
dem kristalliska -— och här saknas det bästa.
Djupet och höjden hos tr. B:s organ inne-
hålla de jemförelsevis bäeta tonerna; mel-
jantonerna välklingande, fast af mindre styrka;
öfvergångarne mellan registren gorgfälligt
jemnade, koloraturen exakt och glänsande;
med ett ord, skolan är ypperlig. Afven
fann man ett smakfullt, elegant föredrag
och korrekt deklumation; vi kunna dock j
säga om hon hear sin styrka i den patetiska
stilen, då de båda rossiniska numren, 8co-
nen ur Tancredi (di tanti palpiti) samtron-
don ur La Cencrentola (och helst den förra)
mera tillhöra konsertstilen än den drama-
tiska; dock vilja vi ej betvifla det. — Etter
programnumren sjöng fröken B. med utsökt
elegans den bekanta brindisin ur Lucrezia.
Att sångerskan i samtliga numren bibehöll
den melodiska originaltexten, förutan hvil-
ken all italiensk sång alltför mycket förlo-
rar sig, säger sig sjelft.
Fröken Bungens framgång var afgjord.
w. B