NE IC a Sn
Och med ett lcendo, värdigt et vrintessa,
m erbjuder gästfrihet i ett palats, Beade kon:
— Stig in, Fernsnd! och af dufvoboet
ekall du straxt göra ett örnnäste,
— Men vill inte dufvan först säga mig,
frågade Fernand, hvad det här egentligen
är för ett bo?
— Jo, här är jag född, svarade Gineste,
och här är jag uppfostrad. Hit återkom-
mer jog också för stt la eller gråta, så ofta
jag är lycklig eller lider... Vet du icka
att hvarje akapad vare!se har en oändlig
kärlek för sin vegga?
— OQO! jog vet det nog, jag som en ej er
två gånger i månaden vedervågar mitt lif
för att få tillbringa en timme med min mor
i det rum, der jag är född.
Och den unge mannen inträdde i hålan.
— Elftersom Ginesta varit vog välvillig att
svara på min för.ta fråga, sade hau, skall
hon kansko ej heller undandrega sig att
kvarn på den sndra.
— Fråga, yttrade zguenerskan; och j:g
skall svara.
— Ivika parconer föroställa dessa två
portråtter ?
— Jug trodde Fernand vsora förgämt folks
barn; kar jag måbända misstagit mig?
— Hvcrför de ?
— Kon icke Fernand läsa?
— Jo visst.
— Må han då läsa!