Från. andra kejsardömets dagar.
(Öfvers.)
På scenen och mellan kulisserna.
Den slags lektyr, som utiofvar en smälla
skandal, har i våra dagar, och har sannolikt
- alltid haft, en lidig dragningskraft för den
läsande publiken. En intim histöria om
det andra kejsardömets Brokiga och glän-
sande period kunde Qerför ej undgå att slå
an, och nyfikenheten blef ännu större, då
man på en hyligen. i Parig. utkommen
bok å det omslaget i svarta boökstäf-
ver läste försäljning på bangårdarne af.po-
lisen förbjuden. Men aldra störst blef nyfiken-
heten, då man såg förf:s namn. Vicomte de
; Beawmont- Vassy är nemligen icke någon ringa
persön, hvarken som menniska eller förfat-
I tare, och om han äfyen i sigtnämda hänse-
eide ej intäger någon särdeles fråruståerde
ställning, så har han dock. skapat. sig ett
knamn genom en ej gbotydlig mängd histo:
riska och litterära arbeten. Han har bland
annat skrifvit en Sveriges historia efter Karl
den tolfte, som utgör den vigtigaste källan för
fransmännens kunskap om Sverige, och som
röjer. mycken sympati för detta land. Han
var medlem af statsrådet under Napoleon II
och ehuruväl han icke egentligen tillhörde
den intima hofkretsen, hade han dock otvif-
. velaktigt, tillfälle att nära håll se mycket;
som den stora allmänheten aldrig fick veta
något om. Förf har i detta och i några
föregående arbeten ögonskenligen föresatt sig
det stora målet att lemna efterteriden en
trogen bild af sin samtids lif och seder; och
om: hän också ej kan sägas hafva löst denna
uppgift fullständigt, så innehålla hads böc-
ker dock vigtiga bidrag dertill, hvarjerite de
äro rika på pikanta detaljer och besynner-
liga anekdoter, samt tjena att bekräfta hvar-
jehanda hemlighetsfolla förhållanden, som
opinionen ej rätt vetet-huru-den skulle upp-
atta.
För det imperialistiska partiet och dess
hufvudmän är boken sannolikt ej särdeles
välkommen, eburu kejsaren alltid omtalas med
aktningstullt erkännande, ja till och med till-
gifvenhöt, liksom förf. äfven har alltför
mycken hederskänsla och god ton att göra
ig till ett eko af .de både löjliga öch skam-
ga, men alltid lögnaktiga, af hatet och skan-
dalen födda historierna-om kejsåtinnan. Men
böhäpartisterna hafva det oaktadt goda grun-
der att ej känna sig tillfredsställda; ty re-
ee på ade Kidorfia omnämner den hög-
tidliga protest som konunj vij ol-
land Ed sit tronafsägelse oddo sig a od
lägga ivHsagå arkiver möt de artvingar som
drottning Hortense hade gifvit honom:-Detta
dokument har visserligen i senare ti blit.
vit borttaget och tillntetgjordt, men dess
förra tillvaro är i alla händelser fulkomligt
konstaterad. Deremot finnes ännu det bref
som konung Ludvig 1831 skref till påfven i
anledning af öbroreg i Roniagha, i kvilket
drottning. Hörtenses båda söner hade tagit
verksam - och personlig del. Häri förne
han met energi och ör grad äf vältålig-
het att vara fadet till dessa söner. Mitt
af sorger redan så uppfyllda lif, skrifver ko-
nungen, skulle då ännu hemsökas af den
största af alla smärtor, den att erfara att en
af de mina har kunnat glömmå alla de bhe-
vis på godhet, hvariaed ni öfverhopat min
olyckliga familj. Det olyckliga barnet) är
) Den äldre prinsen Napoleon blef dödligt så-
rad i träffningen vid: Forli. sd G