oktober, som är mest märkligt. Då det emellertid torde finnas en eller annan, som icke vill tro att något godt kan komma från det hållet, må det tillåtas oss att anföra ett yttrande, som förekommer i den franska tidningen lu Prosse. Detta yttrande, som berör frågan om krig och fred, eger helt visst icke ringa betydelse, då den anförda tidningen anses vara den franska utrikesministerns, hertig Decazes, organ. Artikeln lyder sålunda: I vårt förhållande till utlandet har det — vi kunna med glädje konstatera det — visat sig en lugnare stämning. Med Italien stå vi fortfarande p den vänskapligaste fot och på andra sidan af yren6erna gör sig uppenbarligen en fredlig tendens gällande, liksom derstädes herrskar en uppriktig önskan att se ett beklagligt missförständ röjdt ur vägen. . I Tyskland visar sig en långt gående, nåstan till courtoisie gränsande moderation i det språk, som föres till och med i den hittills mot Frankfike mest fiendtliga delen af pressen. Så står situationen för ögonblicket. i kuona försäkra att sedan det sista kriget har Frankrikes förhållande till de öfriga nationerna aldrig varit bättre, Visserligen fattas det ännu mycket innan vi hafva åter intagit den plats, som oss tillkommer i det europeiska samfundet, men vi hafva dock öfverallt väckt förtroende till vår fredliga politik. Äfven der, hvarest man har varit mest böjd för att misstänka Frankrike; börjar man nu medgifva att det hållit sig främmande från okloka utmaningar och från obetänksam uppbrusning. Man t rjar inse att Frankrike endast eftersträfvar dem äran att vara sin pligt troget och betraktar den seger såsom störst, hvilken det skall söka att vinna öfver sig sjelft. När Frankrike öfvervinner sig sjelft i så måtto, att det tyglar sin ömtöllga natur och uppgifver den föreställningen att det är verldens största nation, när det icke längre är nog dår: aktigt att skylla alla de lidna nederlajen på förrädert; när det börjat egna mera uppmärks samhet åt händelser och förhållanden i utlandet, när vi lagt band på vår lust att understödja de svaga, hvilka bli otacksamma, så snart de blifvit starka — kortligen, när Frankrike blifvit mera praktiskt, såsom dess granne på andra sidan kanalen, då skola vida större resultater uppmas, än om vi segrat i två stora drabbningar. När våra nederlag hafva gifvit oss:den lärdomen, som vi hafva så svårt att få in i våra hufvuden, att vi icke äro oöfvervinneliga och vi klart inse att vi göra oss löjliga genom att spela riddare å la don Quixote, så kunna vi komma till att välsigna de nederlag, som vi hafva att tacka för denna lyckliga förändring i vår andliga natur. Den bekante författaren Edouard Laboudaye har i ett bref till Journal des Debats uttalat såsom sin åsigt, att den franska nationalförsamlingen är oförmögen att kunna åstadkomma en definitiv korstitution. Hr L. föreslår derför nationalförsamlingens upplösning och republikens upprätthålande. Mellan de båda bonapartistiska tidningar. ne Soir och Pays har ett meningsutbyte uppstått angående septennatets förlängning. Hr de Cassägnac har i Pays förklarat, att han icke under några vilkor vill gå in på I septennatets förlängning med en enda dag. Han fasthåller också den åsigten, att man redan nu eger laglig rättighet att diskutera frågan om deh regeringsform, som skall efterträda septennatet. Hr Emile de Girardins originella påhitt att gifva ut två tidningar på en gång, af hvilka den ena, Libertö, skulle föpötda ett vädjande till folket angående Frankrikes sty) velseforim :och den andra, France, skulle rekommendera natiovalförsamlingens septennatisation, har misslyckats. Hr Detroyat, redaktör för Libert6 och nära befryndad med hr de Girardin, har bestämdt vägrat att låna sig till.en sådan plan. 1 ett bref till hr Detroyat säger hr åe Girardin, att han tänkt sig förbindelsen mellan de båda tidningarne såsom möjlig, då enahanda förhållande egt rum mellan Presse och Figaro, utan att hr de la Gueronniöre och de Villemessant voro i politiskt afseende förbundna med hvarandra. Hr Detroyat vill emeilertid, som sagdt, icke vara med om något slags allisns med hr de Girardin. Tvenne större mäklarefirmor i Paris, Oller och Cheron, hvilka sysselsatte sig med att tillhandagå allmänheten vid vadhållningar, hafva nyligen blifvit dömda till 1,000 franks böter hvardera, för att de fortsatte sin rörelse, oaktadt de redan förut varit åtalade och dörda för oloflig affärsverksamhet. x Enligt uppgift i en amerikansk tidning har grefve Arnim anmodat en detektiv pölisagentur i Cincinnati att uppsöka en sekreI. terare Otto von Schmidt, hvilken nyligen j lemnade Europa och att tillställa honom ett bref från gretve Arnim, hvari han uppma: nas att återkomma till Europa med bref, Ii: som blifvit tagna ur det tyska ministerarkivet i Paris. Tyska legationsrådet i Lissabon; grefve I Herman Arnim, har anländt till Berlin med anledning af den Arnimska rättegången. q Antalet: i-tyska -riksdagen inlemnade. mo1 tioner uppgick dens8 dennes till önikringsj 150, De socialdemokrater, söm för här I. varande hafva säte och stämma inom tyska jc deputeradekammaren, äro Hasselmann, Vahl: , teich, Reimer, Liebkneckt, Geib och Motte! er; Bebel, Most och Hasenclever befiöna sig I innu i häkte. : ; koooR a Gladstone har skrifvit ett nytt arbete om ritualismen i Emngländ. I denna uppsats yttrar han att nutidens Rom icke uppgifvit 1 itt kraf på verldsherradöme; för sina polia iska syftens skull griper det in på stats. In