— 100 —
försvagad sedan en tid tillbaka, och detta
kroppsliga lidande inverkar på min sinnes-
stämning. Ivgenting gläder mig numera, jag
är trött, modös och bedröfrad.
— Och ingen märker det, ingen tänker
på att sköta dig! O, min lilla hexa, rikedo-
men är en värdelös sak! Hvartill gagnar dig
det stora arfvet, när du i alla fall ej för
dina pengar kon köpa dig kärlek! Men jag
skall genast begifva mig till min svägerska
och säga henne sanningen på fullt allvar.
— Det skall du icke göra, farbror Mar-
tin, du skulle derigenom blott göra mig än-
nu sjukare. Mammagvet ej, att jag är illa-
mående.
— Juet hennes okunnighet i detta hänse-
ende försätter mig i raseri. En mor mäste
förstå af sig sjelf, ja på förhand ana, om nå-
gonting fattas hevnes barn.
— Jag besvär dig, sök ej att tränga dig
mellan mamma och mig; du skulle blott der-
igenom såra och uppreta benne. Du är ej
i stånd till att vara rättvis mot henne, du
som eljest hatar all orättvisa.
— Och åu är i stånd tlll att fördraga
alla lidanden blott för att hon ej måtte bli
störd i sitt välbefinnande! utropade den gamle
med hetta.
— Du bedömer mig alldeles för mildt;
jag bar en god portion egoism, svarade hon
med ett sorgset småleende. Iar du glömt
URPMÅNCE,. 18