öfverfallen af en för honom okänd yngre mans-
person, hvilken tilldelade honom två örfilar, så
att han fölltill marken, hvarefter mannen kastade
sig öfver, honom och beröfvade honom ett silf-
vercylinderur, som han hade i västfickan. Teng-
blad sade sig ej ha gjort det ringaste försök att
afvärja rånet; ej heller hade han ropat på bjelp,
emedan han ej ansåg det passande för en kro-
nans karl. Emellertid gjordes förfrågningar hos
mångelskorna på Rödbodtorget. De sade sig hvar-
ken ha hört eller sett någonting. Tengblad an-
såg dock ej en uppgift nog. För honom
voro alla onda ting tre. Han kom sedermera
med en annan berättelse, att han blifvit öfver-
fallen af tre karlar, och derpå med en tredje,
att han bakifrån blifvit öfverfallen och kastad
i gatan af en mansperson — örfilarne hade han nu
glömt. Till råga på allt berättade han ett par
dagar derefter att han någon timme efter det rys-
liga rånet, Rå Karl den 13:des torg mött en mans-
oe hvilken beskedligt lemnat honom hans
locka tillbaka och derefter begifvit sig i väg.
Kort derefter anförtrodde han dock polisen, att
mannen ville sälja klockan till honom. Teng-
blad, full af argan list, sade sig vilja köpa den,
men. närmade sig på samma gång Jakobs vakt-
kontor. Plötsligt frågade den okände: Hvart bär
det af? hv: Teugblad svarade: Till vakt-
kontoret, ty klockan miste jag nyss.. Då be-
gaf sig den okände i väg som Jehu.
Poliskammaren gaf Tengblad en välbehöflig
moralisk aga för hans försök att slå dalkarlar
i en så allvarlig institution:
Groft öfvervåld. Vi omnämde för några
dagar sedan, att skräddaregesällen Erik Säfström
från Sundsvall den 1 dennes kl. 1(, 9 e. m. an-
träffades liggande vid Nybrohamnen, så illa miss-
handlad, att han genast derifrån måste afföras
till Serafimerlasarettet, der han fortfarande vår-
das. Hans venstra öga hade npmligen blifvit
nästan alldeles utskuret ur hufvudet. ;
Det inhemtades sedermera, att Säfström sam-
ma eftermiddag våldet skedde varit sedd på åt-
skilliga krogar i sällskap med en gardist vid
Andra gardet. Senast hade de innevarit å kro-
gen nr 11 Kaptensgatan. Beskrifningen på Säf-
ströms sällskap öfverensstämde till alla delar med
ERE nr 67 vid major Ströms kompani Carl
ridolf Andersson, en person, hvilken förut blif-
vit straffad derför att han mot annan person
dragit lifsfarligt vapen. Inom regementet er-
hölls den upplysningen, att Andersson samma
dag våldet rodde vistats utom kasernen och
att han hemkommit kl. !, 9 på aftonen. De
uniformspersedlar Andersson haft på sig blefvo
derefter undersökta, och befunnos dervid, dels
baktill å högra tröjärmen två små, röda fläckar,
synbarligen af bloddroppar, och idels framtill å
högra byxbenet öfver fotvfisten 4 å 5 något
större, röda fläckar, antagligen jemväl af blod.
De senare voro dock mindre märkbara, möjligen
i följd af försök att utplåna desamma.
Med anledning häraf togs Andersson i förhör.
Han medgaf att han omnämda dag från kl. 3 till
3, 8 e. m. sällskapat på åtskilliga krogar med
en skräddaregesällj hvars namn han genom en
annan person fått veta vara Säfström. ; Kl. 3, 8
skildes han dock från honom utanför en krog å
Riddaregatan; någon krog å Kaptensgatan be-
sökte han ej den dagen. Han förnekade att ega
den ringaste kännedom om det våld, som mot
Säfström utöfvats. Rörande uppkomsten af de
å hans uniform befintliga blodd äckarne kunde
han ej afgifva någon förklaring.
Två tjensteflickor å krogen nr 11 Kaptensga-
tan hafva försäkrat, att Andersson och Säfström
imnevoro: å krogen vid 8-tiden på qvällen. En
tredje tjensteflicka derstädes såg kl. , och !, 9
en mycket blodig person, klädd i hatt, antagli-
gen Säfström, komma gående från Strandgatan
och begifva sig i riktning mot Nybrogatan.
Andersson förklarade derefter, att han möjli--
fen innevarit å krogen vid Kåptensgatan; dock
unde han, som om qvällen varit afstarka dryc-
ker öfverlastad, ej påminna sig det.
I fredags infann sig å Jakobs vaktkontor en
arbetskarl och öfverlemnade en plånbok med
diverse inneliggande räkningar m. m., under för-
mälan att han upphittat densamma å Ladugårds-
lands Strandgata, midtför Andra gardets kasern-
gård. Denna plånbok har Säfström igenkännt
vara. sin. Han sade sig under sällskapet med
Andersson ha haft den förvarad i sin rockficka,
men visste ej, om den blifvit honom frånstulen
vid det tillfälle han blef misshandlad. Förlop:
pet vid sjelfva misshandlingen kunde han ej på-
minna sig.
En skräddaregesäll, hvilken en del af efter-
middagen sällskapat med Säfström och Anders-
son, har förklarat, att plånboken varit för en
hvar synlig uti immerfickan å:Säfströms: påbafda
rock och lätt kunnat leda till det antagandet,
att densamma innehöll penningar.
Det synes antagligt, att gardisten Andersson,
efter det Säfström blifvit drucken, misshandlat
honom, i afsigt att tillegna sig hans penningar,
samt att han, efter hemkomsten till kasernen,
då han fann att plånboken ej innehöll någonting
af värde, vid något tillfälle påföljande dåg ka-
stat den, möjligen från kaserngården, ut å Strand-
gatan, synnerligast som det torde vara mindre
anta ligt att plånboken, om den tappats. der:
TT en förut, fått ligga qvar långt inpå foljande
gen.
Andersson var i får inkallad för poliskam-
maren, men vidhöll fortfarande sitt förnekande.
Ransakningen uppsköts till nästa lördag. ; An-
dersson är häktad inom regementet
SEE RANE NN