-— 121 -—
— Och om din mor icke skulle gifta
Hermance fästade en underlig blick på
honom och sade derefter långsamt och en-
tonigt:
— Det kommer att ske, var säker derpå
— hon har temligen tydligt låtit mig för-
stå det.
— Och du önskar det?
— Af allt mitt hjerta.
— Du är din fars rätta dotter, mitt barn, .
sade öfverjägmästaren rörd; hans ande bor
i dig. Mitt bifall kan du vara säker om
att vinna till allt hvad du företager dig.
Gud vare tack och lof, ditt kloka hufvud
sitter på unga skuldror, och det är att hop-
pas, att lifvet skall draga ännu många streck
dfver dina förnuftiga uträkningar,
Hon skakade melankoliskt sitt blonda
hufvud.
— Kanske får du rätt; men jag tror
det icke.
— Du är sjuk, derför ser du allt i en
så mörk dager. I morgon skickar jag läka-
ren till dig; du skall lofva mig att obetia-
gadt underkasta dig bans ordinationer, utan
att fråga efter hvad någon i ditt hem gsä-
ger derom.
Hon nickade,
— Jag har tävkt på att fara bort för
ett par veckor — till Reichenhall — och