Rh ARohOLORoLOLAORAOAAAR sötsak
Ett och annat från den lilla staden
vid Schelderviken.
Man får ju ofta, dels på skämt, dels på
allvar, höra, att personer äro ute för att
studera folklifvet, men den, som i verklig-
heten företagit sig detta studium, vet att det
ej är en så lätt sak som herrar turister
tyckas tro; åtminstone kan jag försäkra, att
detta studium har sina svårigheter i Skåne.
Man snör sin rensel och beger sig ut i byg-
den i hopp att få inträde i någon af de
präktiga, herregårdslika bondgårdar, hvilka
öfverallt ligga kringströdda på tälten likt
stora russin påen födelsedagskaka, elleratt åt-
minstone få den lyckan att på vägar och sti-
gar träffa en eller annan landtlig individ,
med hvilken man kan öppna ett samtal. Ja
bevars, man lyckas både i den ena och an-
dra uträkningen, men icke är det den re-
sande, som serksin vetgirighet tillfredsställd,
det kan man lita på. Hvar är han ifrån?
Hvart skallzhan hän? Hvad är hans namn?
Hvad är han för något? äro de upplysnin-
gar, som den goda skåningen begär som er-
sättning för en förfrågan om vägen till nä-
sta stad, eller någon annan lika enkel tjenst,
och denna frågvishet, i. förening med de
misstänksamma, mönstrande blickar, som be-
stås en ensam resande, är föga uppmuntran-
de för den, som ej kan åberopa bekantskap
meå närmaste godsegare, kyrkoherde eller
åtminstone ortens gästgifvare. Det är endast
några få trakter i provinsen, dit resande
vallfärdas för naturens skull; i hela den öf-
riga delen af Skåne måste man antingen
vara häst- och boskapshandlare eller kol-
portör för att med något hopp om framgång
försöka att intränga i det skånska folklifvets
mysterier, om man nemligen härmed menar
lifvet i hemmen,
Deremot erbjuda torg- och marknadsda-
garna, såväl på: landet som i städerna, yPp-
perliga profkartor. på befolkningens skap-
lynne och på det inflytande traktens större
eller mindre bördighet utöfvar på landtman-
nens lefnadssätt utomhus. En marknadsdag,
t. ex. i Landskrona, är en enda vild orgie,
der en nykter karl är en sällsynt fågel — i
Malmö håller nu för tiden den ypperliga
polisen marknadsglädjen inom vissa gränser
— äfven i Helsingborg äro torgdagarne en
förskräckelse för hushållsaktiga hustrur och
mödrar. Jag har äfven talat med kyrkoher-
dar på landet, hvilka anse torgdagarne i den-
na stad för ett förderf för såväl den manli-
ga som qvinliga ungdom, som då i stora ho-
par drifver ut och in i grannlåtsbutikerna
och — på krogarna. Hvad skulle dessa fol-
kets verkliga vänner säga, om de hade sin
hjord i trakten kring den lilla, täcka staden
Engelholm?
Aldrig har jag sett en sådan väldig men-
niskomassa sammanträngd på en så liten
plats som på Engelholms torg och enda gata
under höstmarknaden den 25 september.
Staden, som egentligen består af två rader
hus, har, liksom mången annan obetydlig
tafla, den mest förtjusande ram: Rönneån,
som omsluter staden och på ena stranden
har de täckaste små terrassformiga trädgår-
gar och på den andra en ej mindre vacker
kronopark, helt och hållet lemnad i vår
Herres vård, fastän ej Han, utan någon
slags skogsmenniska, hade äran och uppbar
lönen för naturens arbete, som ej behöfde
skämmas för sig. Spanmålsexporten beskrefs
som särdeles liflig; min ciceron försäkrade
mig, att på hvardagarna var hela ån rundt
kring staden uppfylld at pråmar, båtar och
smärre jakter, som forsla spanmål och andra
exportartiklar till den 2 mil från -staden
belägna hamnen, och att denna dags stillhet