och nedvända här i huset? — Huru har
det blifvit så? frågar ni. — Det vill jag i
korthet berätta. Lilla hexen hade redan
sprungit några år omkring i huset, utan att
någon på allvar tänkt på bennes uppfostran.
Hon hade sin sköterska — tillfäligtvis en
samvetsgrann person — som tvättade och
klädde henne ssmt gaf henne mat, och så
hade hon mig, som höll af henne och lät
henne hoppa på mina knän. Min bror var
den tiden upptagen af storartade affärsföre-
tag, och min svägerska roade sig. Jag vill
visst icke klandra henne för mycket; hon
är ej dålig af naturen, Om hennes man, i
stället för att tillbedja henne och låta henne
sväfva som en gudinna öfver jordens grus
och stoft, fordrat af henne piigttrohet och
hängifvenhet så skulle hon kanske ha biif-
vit en snäll, duglig qvinna. Jag säger med
flit: kansko; ty af känslang djup och vär-
me har hon icke något öfverflöd, men hon
kan ofta ådagalägga en hänförande älskvärd-
het, så att till och med mig, gamle brum-
mande björn, har hon alltid förstått att åter
försona — skönheten är sannerligen en stor
makt! Min bror saknade väl ej kärlek för
sin lilla dotter, men det kom sig deraf att
Augusta hade gifvit henne lifvet. I hans
hjerta rymdes ingenting annat än passionen
för hans afgud. Då far och mor icke
skänkte den blyga flickan, som på afstånd
HERMANCE, 1?