j
Bin motsvarighet i Sverige, här må 1 öfver
sättning anföras:
Jag blef mycket förundrad, då man visad
mig några hvisselpipor af lergods, klumpig
efterbildande fåglar, förmedelst hvilka ma
frambragte ett skarpt, gällt ljud. Jag med
förde några dylika till England. Fågeln skal
synbarligen föreställa en tupp. Der äro nå
ra få klickar bjert färg uppå densamme
en andra hvisselpipan tycks hafva varit för
sedd med vingar. Min tro är, att denna gåt
genom tiderna och utt den har en symbolis!
betydelse (?). Det är för märkvärdigt at
ännu finna sådana i bruk bland ett folk, son
af sin religion (den muhamedanska) är sträng
förbjudet att göra bilder af något, hvilke
som helst lefvande föremål. Kanhända ä
detta den sista, bortdöende qvarlefvan a
beläte-tillverkningen i Syrien. Hvad son
förr var ämnadt att tillbedjas RB är då
våra dagar vordet till en leksak. Öessa ler
gökar likna i afseende på form, färg och ar
betssätt de klumpigt formade lerfigurer, hvil.
ka utgifvaz för Moabiternas afgudabilder
och retande hvilka så hårdnackade ordstri-
der nu ega rum i London, Paris, Berlin öch
Jerusalem. Frågan om deras äkthet är väl
icke ännu bestämdt afglord, dock förmodar
jag för egen del, att det torde kunna ledas
i bevis, att gamla lerfigurer, dels af vanlig
mensklig, dels af särdeles hisklig form, verk-
ligen påträffats i de Moabiters land, ehurti
sedermera den snabba afsättningen i Jeru-
salem af dylika med lätthet tillskapade före-
mål föranledt förfalskning i stor skala. Ef-
terfrågan föranleder tillgång. Den ifver, med
hvilken reliker och fornsaker efterforskas af
pilgrimer och resande i Palestina, bar helt
naturligt ledt till deras eftergörande. Handt-
verkare i den heliga staden visa otta stor
skicklighet i tillverkning af fornsaker, så
att de försigtigaste samlare som oftast bli
lurade, under det att munkar och prester i
möngå och utan återhåll framskaffa reliker
åt fromma och lättrogna pilgrimör.
Den ena af de till dena uppsats bifogade
figurer har till punkt och prick skapnaden
af våra här ännu brukliga ler- eller galgö-
kar, Skulle äfven dessa vara en återstod af
fenicisk kultur i vårt land? ? Hvad säger
professor Nilsson härom??? (G. H. TJ
Grafskrift i Lärkrö kyrka på Got-
land. Bland de många medeltidsminnen,
hvarpå Gotland har så stort öfverflöd, kan
anföras följande gamla berättelse. På Tax-
sten i Lärbro socken bodde omkring år 1270
en tapper, men rå och våldsam riddare, Ni-
kolaus eller Nils, hvilken, efter hvad berät-
telsen förmäler, verktarat deltog i de inbör-
des fejderna på Gotland. En söndag begaf
han sig till sockenkyrkan, men fann till sin
harm utt presten redan låtit udstjensten
börja och nu stod vid altaret. Förgrymmad
häröfver och troligen upptagande saken som
en personlig förnärmelse eiler vanvördnad
att presten ej behagade vänta tills Nils an-
kommit), merdade han Ppresten, der han stod,
men blef sjelf dödad af bönderna, då ban
kom ut ur kyrkan. Han erhöll likväl sedan
sin graf i koret framför altaret, troligen ge-
nom efterlefvande slägts gåfvor till de and-
lige och kyrkan. Graften var betäckt med
en vacker sten, tsöin, vid för några år sedan
öretagen reparation af kyrkan, flyttades till
södra väggen, der den nu befinnes liggande,
Inskriften är med den äldre munkstiton på
latin och lyder, med bibehållande af staf-
ningssättet, som följer:
Mille ducenteno bis bino septuageno in
martis nonis Obiit Taxten Nicolaus. Qvile-
gis hio, ora. Vite cito preterit hora. Crimina
deplora. Mors venit absque mora.X
laxsten är nu en af de största och bäst
skötta egendomar på Gotland med omkring
2,000 tunnlands egovidd samt eges af konsul
Stare, grosshandlaren Procope och låndtbru-
karen Björkman, hvilken senare, såsom bo-
ende Jå stället, i likhet med sina företrä-
lare af allmogen gemenligen benämnes Tax-
steinaren.
Smaklig måltid! I Engelholms Tid-
ting läses: Korftillverkning lärer hos en
viss husegare här i staden pågå af köttet m.
n. efter en häst, som nyligen drunknade i
mn mergelgraf i stadens närhet, Förmodli-
sen är det korftillverkarens mening att hålla
in vara till salu — och vi gratulera all-
nänheten i så fall att få njuta af — smak-
ig måltid.
Ovanlig folgängare. Löjtnant Bayne
id engelska 38,de regementet, som för nå-
on tid sedan vandrade mellan Oldveshat
ch London på mindre än 7 timmar, har nu
andrat samma väg fram och tillbaka på 17
immar. Distansen är 70 engelska mil (något
fver 10 svenska). Vid återkomsten helsades
an med hurrarop af officerarne och man-
kapet vid sitt regemente då han passerade
rellan lederna. Han tycktes vara fullkom-
gt kry och ej det minsta medtagen af sin
asträngande vandring. Att betydliga sum-
or förlorades eller vunnos på vadhållning
id detta tillfälle är klart.
En det mennriskor äro lika kattorna.
i kan smeka och stryka dem efter håren i
ratal och får icke höra annat än spinnande
sen; men råka tillfälligtvis att trampa dem
å svansen, och allt minne af er förra vän-
ghet är utplånadt!
) Ännu på 1880-talet var det en vanlig sed i
ra patronela kyrkor att sammanringningen ej
Ck ega rom förr än patronus ankommit eller
indt bud, att han den söndagen ej ernade hedra
n med sin nobla närvaro.
HH ANDET SPD mn Sv