j Bin motsvarighet i Sverige, här må 1 öfver sättning anföras: Jag blef mycket förundrad, då man visad mig några hvisselpipor af lergods, klumpig efterbildande fåglar, förmedelst hvilka ma frambragte ett skarpt, gällt ljud. Jag med förde några dylika till England. Fågeln skal synbarligen föreställa en tupp. Der äro nå ra få klickar bjert färg uppå densamme en andra hvisselpipan tycks hafva varit för sedd med vingar. Min tro är, att denna gåt genom tiderna och utt den har en symbolis! betydelse (?). Det är för märkvärdigt at ännu finna sådana i bruk bland ett folk, son af sin religion (den muhamedanska) är sträng förbjudet att göra bilder af något, hvilke som helst lefvande föremål. Kanhända ä detta den sista, bortdöende qvarlefvan a beläte-tillverkningen i Syrien. Hvad son förr var ämnadt att tillbedjas RB är då våra dagar vordet till en leksak. Öessa ler gökar likna i afseende på form, färg och ar betssätt de klumpigt formade lerfigurer, hvil. ka utgifvaz för Moabiternas afgudabilder och retande hvilka så hårdnackade ordstrider nu ega rum i London, Paris, Berlin öch Jerusalem. Frågan om deras äkthet är väl icke ännu bestämdt afglord, dock förmodar jag för egen del, att det torde kunna ledas i bevis, att gamla lerfigurer, dels af vanlig mensklig, dels af särdeles hisklig form, verkligen påträffats i de Moabiters land, ehurti sedermera den snabba afsättningen i Jerusalem af dylika med lätthet tillskapade föremål föranledt förfalskning i stor skala. Efterfrågan föranleder tillgång. Den ifver, med hvilken reliker och fornsaker efterforskas af pilgrimer och resande i Palestina, bar helt naturligt ledt till deras eftergörande. Handtverkare i den heliga staden visa otta stor skicklighet i tillverkning af fornsaker, så att de försigtigaste samlare som oftast bli lurade, under det att munkar och prester i möngå och utan återhåll framskaffa reliker åt fromma och lättrogna pilgrimör. Den ena af de till dena uppsats bifogade figurer har till punkt och prick skapnaden af våra här ännu brukliga lereller galgökar, Skulle äfven dessa vara en återstod af fenicisk kultur i vårt land? ? Hvad säger professor Nilsson härom??? (G. H. TJ Grafskrift i Lärkrö kyrka på Gotland. Bland de många medeltidsminnen, hvarpå Gotland har så stort öfverflöd, kan anföras följande gamla berättelse. På Taxsten i Lärbro socken bodde omkring år 1270 en tapper, men rå och våldsam riddare, Nikolaus eller Nils, hvilken, efter hvad berättelsen förmäler, verktarat deltog i de inbördes fejderna på Gotland. En söndag begaf han sig till sockenkyrkan, men fann till sin harm utt presten redan låtit udstjensten börja och nu stod vid altaret. Förgrymmad häröfver och troligen upptagande saken som en personlig förnärmelse eiler vanvördnad att presten ej behagade vänta tills Nils ankommit), merdade han Ppresten, der han stod, men blef sjelf dödad af bönderna, då ban kom ut ur kyrkan. Han erhöll likväl sedan sin graf i koret framför altaret, troligen genom efterlefvande slägts gåfvor till de andlige och kyrkan. Graften var betäckt med en vacker sten, tsöin, vid för några år sedan öretagen reparation af kyrkan, flyttades till södra väggen, der den nu befinnes liggande, Inskriften är med den äldre munkstiton på latin och lyder, med bibehållande af stafningssättet, som följer: Mille ducenteno bis bino septuageno in martis nonis Obiit Taxten Nicolaus. Qvilegis hio, ora. Vite cito preterit hora. Crimina deplora. Mors venit absque mora.X laxsten är nu en af de största och bäst skötta egendomar på Gotland med omkring 2,000 tunnlands egovidd samt eges af konsul Stare, grosshandlaren Procope och låndtbrukaren Björkman, hvilken senare, såsom boende Jå stället, i likhet med sina företrälare af allmogen gemenligen benämnes Taxsteinaren. Smaklig måltid! I Engelholms Tidting läses: Korftillverkning lärer hos en viss husegare här i staden pågå af köttet m. n. efter en häst, som nyligen drunknade i mn mergelgraf i stadens närhet, Förmodlisen är det korftillverkarens mening att hålla in vara till salu — och vi gratulera allnänheten i så fall att få njuta af — smakig måltid. Ovanlig folgängare. Löjtnant Bayne id engelska 38,de regementet, som för nåon tid sedan vandrade mellan Oldveshat ch London på mindre än 7 timmar, har nu andrat samma väg fram och tillbaka på 17 immar. Distansen är 70 engelska mil (något fver 10 svenska). Vid återkomsten helsades an med hurrarop af officerarne och mankapet vid sitt regemente då han passerade rellan lederna. Han tycktes vara fullkomgt kry och ej det minsta medtagen af sin asträngande vandring. Att betydliga sumor förlorades eller vunnos på vadhållning id detta tillfälle är klart. En det mennriskor äro lika kattorna. i kan smeka och stryka dem efter håren i ratal och får icke höra annat än spinnande sen; men råka tillfälligtvis att trampa dem å svansen, och allt minne af er förra vänghet är utplånadt! ) Ännu på 1880-talet var det en vanlig sed i ra patronela kyrkor att sammanringningen ej Ck ega rom förr än patronus ankommit eller indt bud, att han den söndagen ej ernade hedra n med sin nobla närvaro. HH ANDET SPD mn Sv