MV släckt eld städse fortfor att glöda under koleä, öppflamimade: ånyo hös honom — Manfred var från och med denna stund fjettrad i den förtjusande fruns garn, Endast med möda beherrskade han Bina upprörde käönslor, då hon bjertligt tryckte hans hand och med lifligt intresse frågade efter hyhs välbefinnande. Hon antog för en gifven sak, att han skulle uppsöka henne i hennes Hem; hör ville i det afseendet icke höra på några ursäkter, och hötmes Man upprepade äfven inbjudningen. Herr Krause försvann totalt vid sidan af sin charmanta, strålande fru; han passäde icke alls för sällskapslifvet, de förträffliga egenskaper hen onekligen besatt, vorö honom der till ingen nytta... Det hette om honom att han var nollan:som åtföljde den smärta stolta ettan, man kallade honom törnet på rosen, den sköna Augustas osköna bihang. Manfreds ögon voro alltför mycket föra blindade för att han skulle kunna genomskåda den oriktigt bedömdes inre värde, hans umgänge med honom blef af et helt och hållet ytlig karaktär. Augusta bidrog — kanske omedvetst — till att befästa den låga tanke, som främlingar gerna fattade om hennes man; då herr Krause isila afseenden fogade sig efter hennes vilja, bade hon vant sig att i honom på visst sätt se sia förnämsto. tjenare. och behandlade honom derför såsom sådan. — Krause, min golfjäder, min