tryckte sia afsky för blodbadet i Trenton. Han sade bland annat: Vi! äro skyldiga de tappra döda, hvilka föllo för söderns oafhängighet, att protestera mot detta förfärande dåd. Negrerna voro icke våra fiender och det fanns icke något skäl hvarför de skulle vara det. Vi äro deras vänner; ja, vi här i södern äro deras enda vänner och detta med rätta. Vi tänka alla på den negerqvinna som ammade oss och på den negerpojke med hvilken vi lekte såsom fan på den neger sora först lärde oss att rida och att simma och vi minnas huru, då vi kommo till vårt fädernehem det var negern som helsade och mottog oss med kärlek. Då sådana minnen beherrska oss kunna vi icke vara fiender till den nyttiga ras som utgjorde vårt lands hufvudsakliga styrka så länge vi intogo den ställning som Gud enligt mitt förmenande utsett åt oss. Då vi nu ha förlorat denna ställning och det har uppstått en fiendskap mellan de båda raserna så är skulden icke vår utan dessa mordbrännares som kommo för att upphäfva det goda förhållandet och utså tvedrägtens frö. Jag delar ingalunda deras åsigt som hålla före att negrernas utrotande skall för oss medföra en lycklig framtid. Negrerna voro fordom mina vänner, De voro våra beskyddare; när vi gingo bort, passade de på våra hustrur och barn. Det var de som uppodlade Mississippidalen och enligt min åsigt kan denna odlas endast af dem. De äro likaså nödvändiga för oss som vi för dem och det nuvarande förhållandet mellan oss, ger oss ingen anledning till att betvifla att framtiden kan blifva lyckligare än den närvarande. Jag vill blott tilllägga att jag icke hyser några fiendtliga känslor mot detta folk; jag är endast oppfylld af harm mot de hvite män som hafva splittrat vår vänskap och dragit olyckor öfver negrerna. I sitt anförande uttalade ex-presidenten öppet såsom sin åsigt, att en återgång till tillståndet förre successionskriget borde utgöra föremålet för alla hvita medborgares ansträngningar, hvarjemte hen antydde, att söderns oafbängighet vore i högsta grad önskvärd. I New-Orleans synes upprorsfanan att dömma af telegrafunderrättelserna hafva blifvit höjd. Det har nu kommit till en öppen strid, ur hvilken de hvite, d. v. 8. det demokratiska partiet och slafveriets anhängare utgått med seger. Fiendtligheterna började dermed, att den hvita ligan utfärdade en proklamation, uti hvilken de förklarade den af regeringen tillsatte guvernören Kellog för en usurpator och anhöllo att den förre guvernören, Mac Henry, skulle återtaga sin befattniog. Detta blef signalen till oroligheteraa. Löjtnant Penn, som i Mac Henrys namn tills vidare öfvertog guvernörsbetattningen utfärdade ett nytt upprop, uti hvilket han ;kallade de hvite till vapen. Han bemäktigade sig rådhuset och uppkastade barrikader, så att han hade staden fullkomligt i sin makt. På andra sidan af Channelstreet befallde general Longstreet med 500 polisbetjenter samt Kellog med större delen af de färgade, att de hvite skulle ofördröjligen åtskiljas. Innan kort egde en häftig sammanstötning rum i Channelstreet; sex borgare och-trettio poliskonstaplar stupade på stället. . Polisstyrkan måste draga sig tillbaka till Jackson-Square. Unionstrupperna höllo sig neutrala och inskränkte. sig till att besätta tullbyggnaderna. Kellog begärde nu pr telegraf-att presidenten skulle inskrida; sedan -han hade satt sig i säkerhet i tullhuset under skydd af unionstrupperna. Rådhuset, polisstationen, telegrafstationen och arsenalen voro innan kort i de hvites våld. Myndigheterna på platsen synas stå på de hvites sida,; såsom man kan finna deraf, att mären lyckönskat borgarne : till revolutionens lyckliga utgång och till återinsättandet af den lagliga öfverheten. Med denidå öfverhets laglighet måsto det emellertid icke. vara så rätt bestäldt enär general. Grant den 15 dennes utfärdat en proklamation hvaruti han uppmanar de upp: roriska i New-Orleans att nedlägga vapnen inom fem dagar, erkänner Kellogs val, uppmanar borgarne att understödja honom och för öfrigt bemyndigar unionstrupperna att om så behöfves vidtaga energiska mått och steg emot de hvite. Ett telegram af senare datum förmäler att alla affirer i New-Orleans äro nedlagda samt att 10,000 beväpnade borgare marscherat till guvernörens bostad der de insatt Penn och anhålla att Grant måtte erkänna honom. Det tillägges att de hvites liga vinner allt flere anhängare i Lonisiana ech att i Alabama nyligen blifvit levererad en formlig batalj mellan hvite och negrer. Så står saken för ögonblicket och det kan anses såsom tvifvelaktigtom det skall lyckas regeringen i Washington att lugna massorna med annat än militärmakt. (Ett i dagens nutomer infördt telegram daterädt Newyork den 18 dennes påstår emellertid att den först beslutade trupp-afsändningen blifvit tillsvidare inställd.) ; Bonapartisten Berger, hvilken uppställt sig såsom kandidat vid deputeradevalet i Maine et Loire, hår tillkännagifvit att han afstår från sin kandidatur. Thiers lär innan kort skola företaga en