Hvarjehanda nyheter.
Linköpings stifts prestmöte mot
söndagstrafiken på jernvägarne. Ur
Östgöta Korrespondenteus referat öfver of-
vannämda mötes förhandlingar tillåta vi oss
att återgifva följande smakbit:
Kyrkoherden. 0. W. Redelius: hade uti afgif-
ven motion föreslagit, att enär jernvägstrafiken
om söndagarne icke blott hindrade den dervid
anställda personal att i församlingens gudstjenst
deltaga, utan äfven i allmänhet verkade störande
och hindrande samt vore eghad-att föranleda
förakt för all kyrklig ordning och bidraga till
osedlighet och materialism, prestmötet måtte
uppmärksamt betraktå ifrågavarande förhållande
dh ifall så syntes befogadt, uttala den mening,
att trafiken å jernbanorna, utom i högsta nöd-
fall, må hvila om söndagarne.
Ehuru, enligt hvad Prestmötesberedningen
inhemtat, ledighet från göromålen turvis blifvit
beredd personalen vid statens jernvägar under
vissa sön- och helgedagar, och afseende således
i någon mån fästats vid dess behot af-salbats-
hvila till.själens uppbyggelse, fann beredningen,
lika med motionären, att den allt mer och mer
under dessa dagar ökade trafiken på jernvägarne
både i detta och öfriga anmärkta hänseenden
innuebär många anledningar till bekymmer: och
vill beredningen, som emellertid ansåg angelå-
- att de önskningar, hvilka i förevarande fall
lefve uttryckta, icke måtte för närvarande ut-
sträekas längre, än till vinnande af ett syftemål,
som kunde strängt fasthållas såsom det i alla
afseenden närmast berättigade, och som borde
för hvar och en för kyrklig ordning och seder-
nas helgd nitälskande i första rummet med del-
tagande omfattas, derför hemställa, att prestmö-
tet, måtte uttala den mening, att om än de or-
dinarie bantågen icke skulle kunna på sön- och
helgedagar indragas, åtminstone extra bantåg,
anställda till förlustelse, icke måtte på sådana
dagar, valdra minst under gudstjensterna blifva
anordnade. — Beredningens hemställan bifölls.
An ångbåtarne då, vördige fäder? Eller
kommer månne turen till dem nästa gång?
i Naturen är en om moder; hon hade icke
råd att göra oss fullkomliga, men gjorde oss
i stället blinda för våra. fel.