Ytterligare om ekafverkningen i
i Stockholms omnejd.
För icke så länge sedan stod att läsa i
denna tidning en uppsats om ekskögens dåliga
medfart i Stockholms skärgård. Vi kunna nu
omnämna, att en dylik afverkning under
ela sommaren pågått i ganska stor skala
icke blott på öarne i skärgården, utan äfven
mångenstädes på fastlandet i hufvudstadens
omnejd. . Ändamålet härmed tyckes egentli-
gen ha varit att erhålla lämplig bark för
garfverierna, der ekbark betalas temligen
högt... På de nyfällda ekarne afskalas derför
barken i långa slingor, som torkas och
sönderhackas samt sedermera försäljas efter
mått, Men det är dock endast den inre,
finare barken jemte bastlagret som användes,
den yttre skrofliga och torra barkytan bort-
bugges deremot alltid och lemnas utan allt
afseende. För att barken med lätthet skall
kunna afflås, är det nödvändigt att man pas-
sar på under en årstid, då trädet safvar,
d. v. 8. då ett större safttillöde eger rum
i dess särskilda delar och förnämligast i
bast- och kämbiumlagren. Hvad un eken be-
träffar, så har hon, alldeles såsom våra öf-
riga löfträd, två saftider, nemligen en, som
begynner tidigt om våren, och en, som tager
sin egentliga början kört efter midsommaren.
Om våren är safttilllödet rikligast, emedan
ändamålet dermed är att lemna näring till
bildandet dels af det nya vedlagret (årsrin-
gen); delsaf bladen och blommorna... Genom
den andra safningen befordras egentligen blott
knoppbildningen. Det torde nemligen. vara
allmänt kändt att knopparne, hvilka om
våren utveckla sig hos löfträden, afsättas på
eftersommaren året förut i den vinkel, som
bladskaften bilda emot qviston. — Med
aktgifvande härpå, bör man redan på för.