- 0 -—
till honom. Hjelp mig snarare att förlåta
— om jag kan. Mina egna oförrätter har
jag ej svårt för att glömma, men dina. ..
— Ah! mina gälla blott en timme, dina
hela lifvet! Berätta mig allt — allt!
— Jag skulle icke. kunna det, om jag
talade hela år. En modig natur, fjettrad vid
en feg, ens tolt vid en ärelös — det förfärliga i
ett sådant förhållande kan icke med ord be-
skrifvas. När min far såg mig, ännu så ungi
besittning af denna rikedom och makt, som den
så länge förgäfves eftersträfvat, erfor han ott
starkt begär att hämnas på mig. Han var
listig, och han kände mig fullkomligt, Nå-
väl, hvad beslut fattade han? Jo, det grym-
maste af alla: han beslöt att använda mig
såsom ett verktyg för sina smutsiga planer!
Han visste hvilken makt han hade öfver mig;
Julian var död, och det fanns således icke
längre någon, som kunde motverka hans in-
flytelse. En - revolutionist, innan jag ännu
kunde resonnera, och behäftad med en ut-
omordentlig ärelystnad, ett okunnigt barn,
som hade endast dunkla och oriktiga be-
grepp om det verkliga lifvets förhållanden
samt ännu trodde på sanningens allmakt,
men redan ensam egarinna till en förmögen-
het, som syntes mig omätlig, lät jag mig
fångas i hans snara lika lätt som en liten
ogel. Jag skulle ha velat lida martyr-
löden för att befria nationerna; och jag
skulle ha velat sälja min själ för att uppnå