RT
-—
En förbannelse Wängde sig öfver Ercel-
dor tsar du Mig tillbaka, när min
hand, var redo att omiutta hans strupe?
— Kunde väl hans WYott omintetgöra det
band som förenade ho GYM med mig? På
detta band är det han ut,er alla mina flyd-
da ungdomsår grundat sinlå anspråk på mitt
öfverseende, mitt beskydd Pich bistånd.
— Nå, men — hvarför hår du icke sagt
mig det förut?
— Emedan jag genom ee
mig att tiga. Hör mig! Jago halredan be-
rättat för dig huru jag tillbyagtiå den tidi-
gare delen af mitt lif; men hvi
tande Conrad Phaulcon då utöfvad
ansåg jag mig icke böra yppa. Jaj
omnämna det. Minfmor dog då ja
var ett helt litet barn. - Hon var han
domskärleks föremål, och hon gick
förr än denna kärlek hunnit slockna.
ven i de mest förtorkade hjertan finnes
tid någon liten friskt grönskande fläck,
växtligheten ännu ej blifvit förqväfd; en s
dan var hennes minne för honom. Men hen-
nes slägt hatade han bittert. Han hade hop-
pats komma i besittning af en stor rikedom,
då han gifte sig med herne; men Julian,
som var hans fiende, ställde så tilljatt icke
det ringaste af den Vassaliska förmögenhe-
ten tillföll honom. Jag har hört min far
förbanna mitt ansigto derför att det påminde