-— 282 — och starkare än jag; få män finnas, som han icke skulle besegrå i em ärlig tvekamp. Ni -åsåga under en hel. dag striden vid Verona; jag ming, med. hvilket intresse ni följde bataljens alla vexlingar. Kanske skulle det också. roa er att nu åse en kamp på lif och död? Hon svarade intet; enkall rysning genomlopp hela. hennes varelse. — Ni kan njuta af kärlekens sällhet huru mycket ni behagar, ifall han lyckas döda mig; er död kropp behöfver man icke bekymra sig för. Den blir man lätt utaf med, isynnerhetnär hafvet ligger så nära, färdigt att mottaga honom i gin famn och att för evigt. dölja .en hemlighet, som icke tål vid att-komma i dagens ljus. År detta ert skäl för salt vänta? 3 — Himmel! . hurn kan ni fänka, att det enå vore möjligt för mig att begå ett sådant-brott? ; — Hvarför icke? Ni vill ju att vi skola stanna här; och följden deraf måste blifva det resultat, som jag nu pipeket, och som ni med ert goda förstånd nog förutser, såvida nemligen icke striden får en annan, mindre sannolik utgång — jag menar: såvida icke er älskare blir, besegrad af mig. Sitt, der, min, grefvinna, och bevittna kampen; ni skall sedan tillstå att ni äldrig sett två mera hårdnackade fiender. Och när pi märker, att han har mig i sin makt, nå gif f