-— 282 —
och starkare än jag; få män finnas, som
han icke skulle besegrå i em ärlig tvekamp.
Ni -åsåga under en hel. dag striden vid Ve-
rona; jag ming, med. hvilket intresse ni
följde bataljens alla vexlingar. Kanske skulle
det också. roa er att nu åse en kamp på
lif och död?
Hon svarade intet; en- kall rysning ge-
nomlopp hela. hennes varelse.
— Ni kan njuta af kärlekens sällhet huru
mycket ni behagar, ifall han lyckas döda
mig; er död kropp behöfver man icke be-
kymra sig för. Den blir man lätt utaf med,
isynnerhet- när hafvet ligger så nära, färdigt
att mottaga honom i gin famn och att för
evigt. dölja .en hemlighet, som icke tål vid
att-komma i dagens ljus. År detta ert skäl
för salt vänta? 3
— Himmel! . hurn kan ni fänka, att det
enå vore möjligt för mig att begå ett så-
dant-brott? ;
— Hvarför icke? Ni vill ju att vi skola
stanna här; och följden deraf måste blifva
det resultat, som jag nu pipeket, och som
ni med ert goda förstånd nog förutser, så-
vida nemligen icke striden får en annan,
mindre sannolik utgång — jag menar: så-
vida icke er älskare blir, besegrad af mig.
Sitt, der, min, grefvinna, och bevittna kam-
pen; ni skall sedan tillstå att ni äldrig sett
två mera hårdnackade fiender. Och när pi
märker, att han har mig i sin makt, nå gif
f