TT TU OIUUUUFELND UDI, UU UILISG BUULIDNARULGI DAB
önskningar samt vidtagit allvarsamma mått
och steg för att upprätthålla Pyrenbergrän-
sens neutralitet. Ledt af. sin pligtkänsla,
har Tyskland förklarat sig icke hafva aflåtit
2 AE not till. kabinettet i Ver-
gBailles. Det önskvärda ändamålet har emel-
lörtid vunnits och detta på ett sådant sätt,
att Frankrikes värdighet iintet afseende blif-
vit sårad: t .
jsar. Wilhelm lemnade i fredags Gastein,
hvarifråti han begaf sig direkt till Berlin. —
Furst Bismarck uppehåller sig ännu i Kis-
singen, der han kommer att qvarstanna ännu
någon tid. Den tyska pressen har icke vi-:
dare något att förmäla om följderna af at-
tentatet, -hvadan man kan. antaga, att den
från början obetydliga kontusionen, som vål-
ladösaf Kullmanns skott, nu är fullkomligt
hätd. Furstens helsotillstånd skildras såsom
rätt tillfredsställande. — Efter afslutandet af
brunnssejouren i, Kissingen ämnar: Bismarck
aflägga ett besök hos konungen af Bayern.
Den preussiska regeringen synes hafva för
afsigt,. att göra slat på nordslesvigarnes
frrboppningar om återförening-med Danmark:
et nya landsrådet för Als och Sundeved,
hr Saldern, Kar: genast efter sin ankomst till
Sönderland utfärdat en kungörelse, i hvilken
det heter: Jag känner till fullo den politi-
ska stämningen hos denna krets, som : efter
hårda strider varaktigt förenats med den
reussiska staten och det tyska riket. Der-
ör uttalar jag genast vid tillträdet till mitt
embete, att jag kommer att anse bvarje mot
denna statsförbindelse riktad agitation såsom
en mot rikets integritet fiendtlig rörelse,
som afser att hindra utvecklingen af--kret-
sens egna intressen. Dylika meningsyttrin-
gar skall jag kraftigt motsätta mig och jag
vet att jag derutinnan har ett stöd hos de
högsta statsmyndigheterna. Jag vääder mig
derför först och främst till kretsens dansk-
sinnade innebyggare, kvilka liksom alla an-
dra innevånare i den preussiska staten äro
kejsarens undersåter och ingalundw befinna
sig i. någon, .undantagsställning. Jag hyser
den.tillförsigt till befolkningens sunda för-
stånd, att dylika sträfvanden icke skola vin-
na något fotfäste, och att alla, söm intres-
sera.sig. för, det allmänna bästa, skola. glöm-
ma personliga tycken ochlidelser samt för-
ena sig med mig i sträfvandet för provinsens
sanna.intressen.-..;
Rättegången mot Kullmann; som sökte skju-
ta Bismarck, lär icke komma att börjas förr
än den 19 oktober. — Presten Hanthaler
från Tyrolen, hvilken misstänktes vara Kull-
manns medbrottsling, har instämt åtskilliga
tidningar, hvilka fortfera att framställa honom
såsom: i: saken inblandad.
I England bar under de senaste åren på-
gått en stundom ganska förbittrad strid
mellan, kyrkans män. Denna kyrkliga strid
gäller .i England -icke såsom i Tyskland
kyrkobekännelsenochkyrkoförfattningen, utan
en till utseendet vida mindre betydande, men
för Englånds förhållanden ganska vigtig
fråga, nemligen Julten. Som bekant eger den
anglikanska kan en liturgi, som i ceremo-
nirikedom och. -5 vi hade så när sagt — hed-
niska bruk står föga efter den katolska kyrkans.
En stor del.af, det högre engelska prester-
skapet har allt sedan början af 1850-talet
sträfvat för en ännu intimare anslutning till
denkätolska kyrkan. Frågan har.nu inträdt
i det skede, att den ådragit sig parlamentets
uppmärksamhet.--1 oåsdag försiggick tredje
läsningen af den utaf rögeringen framlagda
sk. worship bill, eller lagförslaget angä-
ende den kyrkliga knltsö; hvarvid Enflands
båda förnämsta statsmän uppträdde: Kölnis
sche Zeitung yttrar derori följande:s IX
I- onsdags hade underhuset en ganska lif-
lig session. Debatten rörde sig kring husets
amendementer till rituallagen, hvilka af öf-
verhuset blifvit förkastade. Amendementerna
blefvo :nu slutligen äfven af äfdörkuset lm-
nade åsido; på det att lagförslaget redan uns
derv innevarande parlaments-session måtte
komma till stånd; dock föregicks detta be-
slut afen gankka liflig diskussion. - Sir W.
Harcourt öppnade densamma, i det han först
lifligt angrep lord Salisbury, hvilken, ehuru
varande medlem af regeringen, likväl är mot-
ståndare till försläget.!2Tålaren gjorde. der-
efter ett;hånande utfall mot Gladstone, eme-
dan dennden gång hade talat om. biskopar-
nes gudomliga myndighet. Sir W. Harcourts
anförande uppfordrade Disraeli, hvilken var-
nade huset för sin egen kollegas list, då den-
ne trott sig genomett utmanande språk kun-
na reta underhuset till förkastande af lag-
förslaget i sin helhet. Gladstone kunde na-
urligtvis icke fakttaga tystnad under detta
meningsutbyte; utan sökte så godt han kun-
le:att med hån bemöta sin förre underörd-
rades (Sir W. Härcourt var nemligen under
Fladstones. kabinett solicitot-general.) -Dis-
raeli framhöll de skäl, på grund af hvilka
lagens antagande vore önskvärdt och nöd-
vändigt. Förslaget! har — yttrade premier-
ministern — till uppgift att undertrycka ri-
ualismen, d. v. s. dur utaf en del statskyrk-
iga prester införda bruket affvissa ceromo-
nier, hvilka de sjelfva betrakta gåsom sym-
polerinåf sen: fära (katolicismen), hvilken de
senom sin ed äreförpligtade att ickö erkänna.
Af alla de falska föreställningar, som dessa
syrkans! män hylla, är ingen falskare
ch betänkligare än den, att de anse sig re
presentera. dethögkyrkliga påftiet. - De bä-
ta förkämparne för den protestantism, som
le så ifrigt bekämpa; och -de skickligaste
notståndarhp: till den römörska kyrkan äro
marare att finna på det högkyrkliga partiets
ida. Meningen .med ifrågavarande lagförs
ge är nu undertrycka denna visserligen
cke tälfika men . högst skadliga sektj som
tällt sig i opposition mot kyrkan. — .
Afven på, andr under. anser jg tå
an önskviddt att 3 Hderhuset KA i AN ;
råna hesår ett misitag om Tåg hat nadan förmt