Det andra nordiska skolmötet. (Från Dagens Nyheters specielle referent.) Kristiania 5 aug. 1874. Detta möte, beslutadt på det första nordiska skolmötet i Göteborg 1870, ,börjades i dag i den välbekanta Klingeab ergs fostsal, som för tillfället varfestligt dekorerad med fanor, sköldar och blommor. Vid mötets början voro mer än 800 deltagare antecknade, hvaraf omkring 130 svenska och 70 danska. Bland deltagarne funnos äfven ett hundratal damer. Vid mötets början afsjöngs en Velkomstsang, hvarefter pastor Hansen framsade en varm välkomsthelsning till de närvarande. På hang förslag valdes trenne ordförande, nemligen öfverläraren Kraiberg från Aarhus, skolinspektor Uddgren från Göteborg samt pastor Hansen, norrman, att turvis fungera. Särskilda sekreterare ansågs icke nödigt att välja, utan skulle man nöja sig med des redogörelse för mötets förhandlingar, som komme att inflyta i tidningarna. : Första frågan: om bandet mellan hem och skola, inleddes med ett föredrag-af kanto Feragen, Han framhöll den utomordentliga, vigten af samverkan mellan hemmet och skolan och liknade den lärare, som saknar hemmets medverkan vid sitt kalls utöfning, vid vattnet som söker qvarhålla lifvet i ett träd, hvars inre murknat. Det är fåfäng möda. Mellan hemmet och skolan måste råda fullt förtroende och kärlek, de tv skola vara ett och der ena icke rifva ned hvad den andra bygger upp, utan båda hvar efter sin uppgift sträfra för samma mal, Darnons uppfestrande till goda, förståndiga och dug-liga menniskor. Röner skolan ett sådant understöd af hemmet och sjelf har gin egen uppgift klar, då kan Hon icke urarta till ett drifhus, utan blir en plantskola med friskt lif. Särskildt framhölls, att undervisningen i kristendomskunskapen vore ett det allra vigtigaste band för hemmets och skolans samverkan. Vid den diskussion, som härefter vidtog, framhöllos de olika medel, hvilka ansågos utgöra eller befordra ett innerligare samband mellan hem och skola. Den första tålarer, en ung folkhögskolelärare Sörensen (norrman), påstod att Norges skollag omintetgjort det natnrliga bandet mellan hemmet och skolan samt i stället skapat ett konstgjordt tvångsband, som kallas — examen. Han framhöll vidare skolans underordnade ställning gent emot hemmet: hon är tjenaren, kemmet herren. Om ett godt förhållande, ett verkligt kärleksband skulle kunna uppkomma mellan hemmet och skolan berodde nu ensamt på lärarens begåfning. För att bandet mellan hem och skola skulle kunna återknytas måste bland annat, enligt talarens åsigt, bandet mellan kyrkan och skolan slitas: de mäste skiljas åt. Öfverläraren Kraiberg, som härefter erhöll ordet, varnade för en alltför obunden frihet. Han hade haft erfarenhet af såväl det fria, bundna skolskicket som af det lagbundna .ch ansåg det senare för en stör välgerning. Han ville icke veta af skolans skiljande från kyrkan. Det vore, enligt hans förmånande, att bortröfva hjertbladet från skolans unga planta. Kantor Lindqvist (norrman) framhöll hurusom skolans tillstånd väsentligen berodde på hemmet och att kärleken är det band, som skall förena båda. Skolan och Hömmet äro syskon, som måste umiderstödja hvarandra. När skolan har sin rot i hemmet, då kan den bära välsignelserika fruk ter. Hemmet måste undanrödja skolförsummelserna, skolundervisningens värsta fiender, och föräldrarna inse att ingenting som de kunna gifva sina barn kan jemföras med en god skolundervisning, En annän talare, skolföreståndaren Hackjer, varnade för de åsigter, som gjort sig gällande i den preusöiska skollagstiftningen, hvilken lägger allt på skolan och icke tilltrör föräldrarne att kunna undervisa barnen, derför att de (föräldrarne) icke läst pedagogik, psykologi o, d. Han förordade för öfrigt skolmötena mellan föräldrar och lärare, såsom väl egnade att åstadkomma ett godt förhållande mellan hem och skola. Ett par andra talare, O: Jensen och kandidaten 0. Arwesen, påpekade isynnerhet hvad läraren har att göra. för att åstadkomma ett godt band mellan hem och skola, och rekommenderade besök i hemmen och samtal med barnens föräldrar såsom ledande till målet. Barnen sjelfva äro äfven ett band mellan hem och skola. Hr J. F. Berg (svensk) ansåg största vigten ligga derpå, att läraren omfattar Barnen såsom vore de hans på samma gång de äro Guds barn och sina föräldrars, Sedan ännu ett par talare yttrat sig i frågan, var diskussionen öfver densamma afslutad. Mötet fortsättes i morgon och öfvermorgon. I afton skulle en utflygt företa