Hvarjehanda nyheter. Prestfunder. Bland de kristliga vallartsorternå i Europa torde FEinsiedeln i Schweitz, Loretto i Italien, Mariazell i Steyermark och San Jago i Compostella i Spanien vara de berömdaste ; sedan har man en mängd af andra, tredje och fjerde klassen. Man skulle kunna tro att de nämda fyra vallfartsörternas-Jafstånd från hvarandra skulle hafva varit en tillräcklig garanti för att ingen konkurrens skulle kunna uppstå dem emellan och att sålunda grundkällan skulle kunna flöda så rikt och ymnigt som möjligt. Men det tyckes som om detta på sista tiden ej varit förhållandet. Konkurrens uppstod, som gjorde intrång i affärerna. Man började nu basuna ut sin egen förträfflighet, sina under o. 8. v. för att tränga ut konkurrensen och draga de fromma fåren till sig. Och ju mera man fruktar konkurrensen, desto högljuddare trumpetar man ut i verldens fyra hörn, hura just på denna ort underverken flöda, de döfve varda hörande, de blinde seende. Det mest storartade i fråga om dylika, om vi så få uttrycka oss, underpuffar har väl egt rum i Einsiedeln sistlidne höst. I september månad strömmade en massa troende dit för att fira en större religiös fest. Festpredikan hålles vanligen af en framstående medlem af den stridande församlingen. Vid nu nämda tillfälle blef detta uppdrag anförtrodt åt Karl Motschi, abbot i benediktinerstiftet Mariastein vid Basel. Predikanten ville bevisa att predikan här verkar mycket kraftigare än i hvarje annan kyrka, att här genom jungfru Maria nåd och salighet vinnes säkrare än på hvarje annan ort. Derpå uppmanade redikanten de trogna att i anledning häraf besöka just denna vallfartsort, just der läsa messor, just der bringa tackoffren 0. 8 V., o. 8 v. Men hvarför bekämpar man med sådan ifver konkurrensen med Loretto och Mariazell m. fl. heliga orter? Hvarför står FEinsiedeln framför dem? Vi låta predikanten sjelf förklara den saken: Jesus har sjelf och personligen i sällskap ned sin moder och de heliga englarna och betjenad af en här af apostelfurstar, de båda martyrerna Stephanus och Laurentius och de tre stora vesterländska kyrkofurstarna med alla den! romerskt-katolska kyrkans ceremonier invigt den-stora domkyrkan och kapellen. Men hvad menade den gudomlige frälsaren dermed, att han sjölf förrättade desna invigning så glänsande och högtidligt? Ni förmoda, kära kristna, att jag skall.säga: han ville visa sin kära moder en stor ära Förvånas icke, om jag är af en. annan mening, ty jag har ingenstädes läst, att han sagt ett ord till Marias lof. Men jag har läst, att han efter fullgjord invigning förrättat den heliga messan vid det nyinvigda altaret, att englahären sjungo Sanctus och Benedictus vid denna messa. Vid denna invigning och vid denna den heligaste af alla messor var Maria personligen närvarande och stod i oändlig glans framför altaret och beledsagade det heliga messoffret med sina böner. Detta heliga messoffer, som Kristus egenhädigt frambar, var högst ärofullt för Maria, och för oss åter och Schweiz högst nyttigt. Derför förrättas här den heliga messan på ett mycket verksammare sätt än på någon annan ort o. 8 v. Sedan predikanten -trakteratsina fromme åhörare med denna dunderpuff, försäkrar han, att det här är fråga om ett historiskt faktum och icke om någon from legend. Nej. och tusen gånger nej! Det är, just gom han säger, ett historiskt faktum. WSA TENNESSEE RR DEE KL NER