Du i dag och evigt vördar Den som grundat har din tron: Frukten af hans möda skördar Frihet och religion. En af folket. Så reslig Was7s afbild höjes Och oss i storhet öfvergår; Så Gudalikt hans minne röjes, Så öfver oss hans ära rår. Så fast en hård metall bevarar, Mot tidens våld, hans dyra bild; Så äran, som hans namn förklarar, Är från förgängligheten skild.X En annan. 4Stockholm! sira dina torg: Lyckligt är ditt öde skiftadt. Prisa Wasa! som har stiftat Frid och glädje i din borg. Der sig Svea sett med fasa Härjad, ödad, dränkt i blod,Lyser nu en bild af Wasa, Hämde-gudens ärestod. En annan. Af Wasas bild, dit blickar sändas Ifrån en tacksam fosterbygd, Hvem känner ej i hjertat tändas En Guda-gnista af hans dygd? Der skall hvar svensk sin ifver väpna Mot utländskt ok och tyranni, Och trälen stanna der och häpna Och vörda Svea frälst och fri. Ur första scenen anföres: Apollo. Af flyktig eld när snillet brinner, Det sväfvar, fladdrar och försvinner: Lågan, som ej värma ger, Har en tid men icke mer. Men när Dygden snillet föder, Tiden ej dess kraft föröder: Lågan af en himmelsk art Stiger högt och lyser klart. Till slut en aria ur andra scenen: Förgäfves hjeltars vandel sprider En dygd, med deras lif ifrån sin klarhet skild, Om snillets makt ej vårdar deras bild, Till eftersyn för alla tider.