Du i dag och evigt vördar
Den som grundat har din tron:
Frukten af hans möda skördar
Frihet och religion.
En af folket.
Så reslig Was7s afbild höjes
Och oss i storhet öfvergår;
Så Gudalikt hans minne röjes,
Så öfver oss hans ära rår.
Så fast en hård metall bevarar,
Mot tidens våld, hans dyra bild;
Så äran, som hans namn förklarar,
Är från förgängligheten skild.X
En annan.
4Stockholm! sira dina torg:
Lyckligt är ditt öde skiftadt.
Prisa Wasa! som har stiftat
Frid och glädje i din borg.
Der sig Svea sett med fasa
Härjad, ödad, dränkt i blod,-
Lyser nu en bild af Wasa,
Hämde-gudens ärestod.
En annan.
Af Wasas bild, dit blickar sändas
Ifrån en tacksam fosterbygd,
Hvem känner ej i hjertat tändas
En Guda-gnista af hans dygd?
Der skall hvar svensk sin ifver väpna
Mot utländskt ok och tyranni,
Och trälen stanna der och häpna
Och vörda Svea frälst och fri.
Ur första scenen anföres:
Apollo.
Af flyktig eld när snillet brinner,
Det sväfvar, fladdrar och försvinner:
Lågan, som ej värma ger,
Har en tid men icke mer.
Men när Dygden snillet föder,
Tiden ej dess kraft föröder:
Lågan af en himmelsk art
Stiger högt och lyser klart.
Till slut en aria ur andra scenen:
Förgäfves hjeltars vandel sprider
En dygd, med deras lif ifrån sin klarhet skild,
Om snillets makt ej vårdar deras bild,
Till eftersyn för alla tider.