— Jag ber om nåd, jag har icke sagt annat än rena sanningen, men tillåt mig förklara det. hickan är ju sin kos? — Ja, och jag känner mig riktigt varm igen, -— sade grefvinnan med blixtrande blick; en sådan dam! tillade hon doft mumlande. — Ja, jag frågade min vän hvad han menade, och han sade: besinna att grefvinnan Danner är Danmarks förnämsta dam, emedan hon eger konungens ynnest och är en drottnings vederlike, och hvad är du? En simpel ofrälse doktor! En sådan högförnäm och skön dam bör vårdas endast af en dekorerad. Kort och godt, grefvinnan Danner kan kureras endast af en Dannebrogsman, och det är du ju inte. Så sade min vän, och jag erkänner att han hada rätt. Grefvinnan skrattade hjertligt åt upplösningen af gåtan och åt den lilla doktorns trinda gestalt och småsluga uppsyn. Hon återfick snart sitt goda lynne och lofvade skaffa honom Dannebrogen. Kort derefter firades juluftonen en famille på gammaldags nordiskt vis af Darmarks konung och grefvinnan Danner. Bland de få, men lyckliga gästerna befann sig äfven den lille doktorn. Midt på golfvet stod en ståtlig julgran, svigtande under brinnande ljus, små prydliga barnleksaker, frukter -och konfektyrer: Just som glädjen och dansen voro som lifligast kring julgranen, yttrade konungen till doktorn: — se der sitter i julgranens topp ett dannebrogskors, tag det, men utan att röbbå granen ellar de öfriga leksakerna. Doktorn såg upp med lystna ögon. Deruppe på toppen . blänkte verkligen det kända vaekra annebrogskorset. Men huru skulle han komma åt det? Granen var omkring fem alnar med yfviga grenar och han sjelf knappt hälften. Han såg frågande på den leende konungen, men denne svårade endast: — hoppa qvickt! är var icke annat att göra. Doktorn försökte flera gånger till konungens och grefvinnans stora förlustelse, men misslyckades. Dannebrogskorset satt denna gangen för högt för en vanlig menniska. Annars plär det icke vara så svårt att komma åt det; : — Kom ihåg Robert Bruces spindel, som. sju ånger förgäfves sökte att komma upp, men lyckades den åttonde gången — invände konungen; — se så, hoppa, hoppa; Detär ju ingen bastion. Doktorn gjorde nu ett förivifladt hopp, fick tag i öfversta toppen och lösryckte ändtligen ordenskorset, men 1-samma ögonblick lossnade en liten silfverbjellra, som äfven hade sin plats i granens topp, och slog doktorn i pannan. — Får gå! — sade konungeu; — ni kan behålla både korset och narri jellran. De passa ibland rätt bra tillsammans. Amerikansk kur mot fetma. Ett i Whitehall, staten Newyork, utkommande blad omtalar följande medicinska mästerstycke: En härvarande läkare utförde för några dagar sedan en märkvärdig operation. En herre, som led af öfverflödig korpulens, rådfrågade läkaren om lättnad i sin börda. Läkaren lofvade hjelpa Honom, om -hanville underkasta sig en smärtsam operation: Mannen gick in derpå:och begaf sig med läkaren till ortens telegrafstation. . Der. afklädr des den tjocke rock och väst, hvarpå läkaren omvirade hönom med.telegraftrådarne, hvilka fästades vid ett starkt batteri. På ett tecken af läkaren satte telegrafisten den elektriska strömmen i gång. Patienten vred och krumbugtade sig som en mask, då strömmen ilade omkring honom, men han fördrog det som en martyr. Snart derpå begynte han aftaga i volym; han blef allt tunnare; kläderna hängde som säckar på hans raskt ihopkrypande lekamen. . Läkaren erfor mycket nöje öfver resultatet af experimentet, under det f. d. tjockingen var utom sig af glädje, ehuru han ännu tycktes lida häftiga smärtor. Plötsligt hördes ett kraftigt slående i telegrafapparaten. .Telegrafisten rusade upp för att svara på talet. Han erfor att det kom från -stationen i Newyork. Han frågado: Hvad står och erhöll ett svar iksom af en rasande demon i andra ändan af tråden: Hvad tusan har ni för er? Skär fort af trådarne — ni fyller ju byrån i Newyork med talg! V Stadig mat. På en afskedsfest, som gafs för vår frejdade tlandsqvinnat Christine Nilsson-Rouzeaud i San Francisco, förekom bland andra äfven följande:-lukulliska. rätt:-Innerst hvilade en i en hämpling inlagd kolibri, hämplingen åter omgafs af en engelsk beckasin: Dennas ombhölje bildades af en späckad örre, ömifven af tvenne med silleri Yllda Cannavakanor, det hela slutligen bildande inkråmet i en väldig Chicago-gås. Detta snillrika kokonstkonglomerat hade först legat 6 dagar i gammal Malaga, hade derefter i 3 veckor rökts öfver ett litet bål af sandelträ och hade slutligen satts på-spett och halstrats utder öfyergjutande af lärkfett. Såsen bestod af spad på tryffel, och det höla var garneradt med — mossrosknoppar.