— Jag ber om nåd, jag har icke sagt annat
än rena sanningen, men tillåt mig förklara det.
hickan är ju sin kos?
— Ja, och jag känner mig riktigt varm igen,
-— sade grefvinnan med blixtrande blick; en
sådan dam! tillade hon doft mumlande.
— Ja, jag frågade min vän hvad han menade,
och han sade: besinna att grefvinnan Danner
är Danmarks förnämsta dam, emedan hon eger
konungens ynnest och är en drottnings veder-
like, och hvad är du? En simpel ofrälse doktor!
En sådan högförnäm och skön dam bör vårdas
endast af en dekorerad. Kort och godt, gref-
vinnan Danner kan kureras endast af en Dan-
nebrogsman, och det är du ju inte. Så sade
min vän, och jag erkänner att han hada rätt.
Grefvinnan skrattade hjertligt åt upplösnin-
gen af gåtan och åt den lilla doktorns trinda
gestalt och småsluga uppsyn. Hon återfick
snart sitt goda lynne och lofvade skaffa honom
Dannebrogen.
Kort derefter firades juluftonen en famille
på gammaldags nordiskt vis af Darmarks ko-
nung och grefvinnan Danner. Bland de få,
men lyckliga gästerna befann sig äfven den lille
doktorn.
Midt på golfvet stod en ståtlig julgran, svig-
tande under brinnande ljus, små prydliga barn-
leksaker, frukter -och konfektyrer: Just som
glädjen och dansen voro som lifligast kring jul-
granen, yttrade konungen till doktorn: — se der
sitter i julgranens topp ett dannebrogskors, tag
det, men utan att röbbå granen ellar de öfriga
leksakerna.
Doktorn såg upp med lystna ögon. Deruppe
på toppen . blänkte verkligen det kända vaekra
annebrogskorset. Men huru skulle han komma
åt det? Granen var omkring fem alnar med yf-
viga grenar och han sjelf knappt hälften.
Han såg frågande på den leende konungen,
men denne svårade endast: — hoppa qvickt!
är var icke annat att göra. Doktorn för-
sökte flera gånger till konungens och grefvin-
nans stora förlustelse, men misslyckades. Dan-
nebrogskorset satt denna gangen för högt för
en vanlig menniska. Annars plär det icke vara
så svårt att komma åt det; :
— Kom ihåg Robert Bruces spindel, som. sju
ånger förgäfves sökte att komma upp, men
lyckades den åttonde gången — invände ko-
nungen; — se så, hoppa, hoppa; Detär ju in-
gen bastion.
Doktorn gjorde nu ett förivifladt hopp, fick
tag i öfversta toppen och lösryckte ändtligen
ordenskorset, men 1-samma ögonblick lossnade
en liten silfverbjellra, som äfven hade sin plats
i granens topp, och slog doktorn i pannan.
— Får gå! — sade konungeu; — ni kan be-
hålla både korset och narri jellran. De passa
ibland rätt bra tillsammans.
Amerikansk kur mot fetma. Ett
i Whitehall, staten Newyork, utkommande
blad omtalar följande medicinska mäster-
stycke: En härvarande läkare utförde för
några dagar sedan en märkvärdig operation.
En herre, som led af öfverflödig korpulens,
rådfrågade läkaren om lättnad i sin börda.
Läkaren lofvade hjelpa Honom, om -han- ville
underkasta sig en smärtsam operation: Man-
nen gick in derpå:och begaf sig med läka-
ren till ortens telegrafstation. . Der. afklädr
des den tjocke rock och väst, hvarpå läka-
ren omvirade hönom med.telegraftrådarne,
hvilka fästades vid ett starkt batteri. På
ett tecken af läkaren satte telegrafisten den
elektriska strömmen i gång. Patienten vred
och krumbugtade sig som en mask, då ström-
men ilade omkring honom, men han fördrog
det som en martyr. Snart derpå begynte
han aftaga i volym; han blef allt tunnare;
kläderna hängde som säckar på hans raskt
ihopkrypande lekamen. . Läkaren erfor myc-
ket nöje öfver resultatet af experimentet,
under det f. d. tjockingen var utom sig af
glädje, ehuru han ännu tycktes lida häftiga
smärtor. Plötsligt hördes ett kraftigt slående
i telegrafapparaten. .Telegrafisten rusade upp
för att svara på talet. Han erfor att det
kom från -stationen i Newyork. Han - frå-
gado: Hvad står - och erhöll ett svar
iksom af en rasande demon i andra ändan
af tråden: Hvad tusan har ni för er? Skär
fort af trådarne — ni fyller ju byrån i New-
york med talg! V
Stadig mat. På en afskedsfest, som gafs
för vår frejdade tlandsqvinnat Christine Nils-
son-Rouzeaud i San Francisco, förekom bland
andra äfven följande:-lukulliska. rätt:-Innerst
hvilade en i en hämpling inlagd kolibri, hämp-
lingen åter omgafs af en engelsk beckasin: Den-
nas ombhölje bildades af en späckad örre, öm-
ifven af tvenne med silleri Yllda Cannavakan-
or, det hela slutligen bildande inkråmet i en
väldig Chicago-gås. Detta snillrika kokonst-
konglomerat hade först legat 6 dagar i gam-
mal Malaga, hade derefter i 3 veckor rökts öf-
ver ett litet bål af sandelträ och hade slutligen
satts på-spett och halstrats utder öfyergjutande
af lärkfett. Såsen bestod af spad på tryffel, och
det höla var garneradt med — mossrosknoppar.