.
Utrikes-Nyheter.
De utländska tidningarne äro uppfyllda
af beskrifningar öfver dejoroligheter, som egt
rum i Paris såväl i nationalförsamlingen som
på jernbangården St Lazare. Man finner
deraf att ej endast Gambetta varit utsatt för
förolämpningar, utan äfven andra medlemmar
af venstern. Så öfverhopades em deputerad
Rouvier, då han skulle afresa till Versailles,
på bangården med skymford af en obekant
person. Rouvier vände sig till de närmaste
polistjenstemännen, som just icke syntes
göra någon min af att skydda den förorät-
tade, och yttrade: Äro ni här för att en-
dast åse huru man skymfar de deputerade?
En af polismännen svarade då: De depute-
rade äro sjelfva skuld till oordningen. Då
Rouvier protesterade deremot, greps han aj
en polistjensteman och fördes io i en vänt-
sal. Emellertid uppstod en stark trängsel
och man hörde rop af lefve republiken,
lefve Gambetta.
Andra röster ropade: ned med kejsarri-
ket! Polisbetjenterna drefvo nu på folkmas-
san med sitt vanliga rop: circulez, messi-
eurs! Flera deputerade protesterade häre-
mot, men förgäfves. En polisbetjent fattade:
till och med general Guillemaut i armen.
Denne utropade då: Jag är general och.
deputerad, men detta bekymrade icke po-
listjenstemannen. Han skuffade endast ho-
nom framåt och upprepade oupphörligt sitt
entoniga: circulez. En deputerad blef an-
fallen af en misstänkt person, men gjorde
sig fri från honom med ett knytnäfslag.
Tumultet blef allt värre och värre. Polis-
agenterna drefvo de deputerade framför sig
som om de varit en pöbelhop. Deputera-
den Lefevre m. fl. satte sig nu till motvärn.
Följden af detta var att de blefvo arreste-
rade. Lefövre fördes till en poliskommissa-
rie, men då denne såg att han hade fram-
för sin en deputerad, ursäktade han sig ge-
nast hos honom och befallde att han skulle
frigifvas. Först sedan de deputerade afrest,
stillade sig tumultet.
Emellertid väckte naturligtvis denna sak
mycken förbittring i vensterns leder och för-
orsakade att deputeraden Blaze begärde
ordet i nationalförsamlingen för att påpeka
det beklagansvärda i de händelser som timat,
samt för att begära att för bevarandet af
församlingens egen värdighet stränga under-
sökninvgar genast måtte vidtagas. Inrikesmi-
nistern Fourtou svarade att han ej hade till-
räckliga underrättelser för att kunna afgifva
någon förklaring å regeringens sida. Han