felet att gifva sitt arbete orätt namn. Äfven
om — det vi tillåta oss förneka — Karl
Felkunge vore styckets hufvudperson, hade
det dock ej bort uppkallas med blott hans
namn. - Karl Folkunge kronpretendent
eller något dylikt bade i sådant fall varit
mer på sin plats. Nu fordrar man nästan
att få följa med honom på hans vidare
härnadståg. Man har anspråk, hvilkas
uppfyllande tillhör epiken, derför att det
man redan fått till lifs varit episkt. — Om
pjesen verkligen eger någon dramatisk hufvud-
person, så är det ingalunda Karl. Endast
då han stormar in i slottet med den hung-
rande folkskaran för att låta denna dela
Jarlens gille, handlar han. För öfrigt ställer
han sig aldrig upp mot Birger, möjligtvis
ställes han upp mot denne. Styckets dra-
matiska hufvudperson är otvifvelaktigt Mech-
tildis. Birger har nekat nåd åt hennes
broder Jedvard; hon beslutar hämnas sig
och sina mördade fränder. För denna hämd
vänder hon sig till den påflige legaten. För
denna hämd uppsöker hon Karl; oaktadt han
ej kommit till utsatt möte, uppsöker hon
honom ånyo. För denna hämd förmår hon
Karl att vara henne följaktig till Rhen. För
denna hämd bearbetar hon hans sinne under
ett helt år; hon lär honom hata, och detta
bat träffar äfven henne. För sin hämd,
slutligen, låter hon honom gå, uppoffrar så
sin kärlek) tågar i spetsen för en här mot
Bjelbo och dör, då hon vill rädda Karl —
den ende hon älskat... För sin hämd lefver
hon; för sin kärlek, som först i sista stun-
den tar ut sin rätt, dör hon.
Bland styckets öfriga personer är Birger
den enda, som något inverkar på handlingen,
om man undantager styckets Mefistofeles,
den påflige legaten. Alltid skall han kåka
ibop något, men hur han kokar, blir sop-
pan slutligen rätt emaklig för den, åt hvil-
ken den var ämnad. Först skaffar han ko-
nungabrefvet i Karls hand för att dermed
störta Birger. Karl inser sin litenhet in-
för Jarlen, kommer i onåd hos folket, och
SverigesfJarl sitter säkrare än då brefvet ännu
var i legatens hand. Sedan förmår kyrkans
tjenare kejsaren att sätta upp en här för
att öfverrumpla den sjelfstyrande Jarlen,
men det går ej bättre än att hären vid fram-
komsten upplöses; och Birger kan vara trygg
för vidare faror, äfven från kejsarens sida.
De öfriga äro fullkomliga bipersoner —
den ena till för att kuttra kärlek, den an-
dra för att sjunga visor, den tredje för att
predika, den fjerde för att deklamera. Ivar
B!å får säga sina bekanta ord och stassa i
sin historiska mantel; Tiundalagmannen får
gå och beundra maktens och predika för
rättens representant; o.h länsgrefven får
bjuda oss på en ståtlig fest med präktig
sång och fin stämning, och detta var det
bästa af allt, oaktadt det, gom mycket an-
nat, föga hörde till pjesen.
Vi vilja afstå från vidare dissekerande
och vända oss mot styckets ljusare sida.
Har stycket fel, så har det ock förtjenster,
och dessa ej ringa. Ett vackert språk, ef-
fekter af storartad natur, psykologiskt ge
nomtänkta finesser, en glödande fosterlands-
kärlek, på hvilken man dock igenkänner mer
författaren än dramats personer. — Förfat-
taren har utfört ett arbete, för hvars fel
han sjelf, såsom en af våra första konstdo-
mare, säkerligen har öppna ögon — för sin
möda och sitt arbetes skönheter har han
gjort sig förtjent af en tacksam publik.
Hvad de spelande angår, har hr Swartz fått
gig den tvetydiga äran tilldelad att utföra
ett konststycke, det vill här säga att fram-
ställa en roll, helt och hållet stridande mot
hans konstnärsindividualitet. Att han icke
misslyckas, att han stundtals framställer den
till och med präktigt, det är hvad man på för-
hand kunde vara förvissad om af en så ruti-
nerad konstnär som hr Swartz, men den,
hvilken firat sådana triumfer som Hamlet
och Richard, kan gerna lemna Karl Folk-
unge åt den, som blott deri kan bli hans
öfverman.
Fröken Åberg åter har fått en roll, som
fullkomligt passar henne och hvari hon tem-
ligen förverkligat det länge gäckade hoppet
att hon skulle bli en god skådespelerska.
Den verve, den känsla, den passion, hon
som Mechtildis har visat sig mäktig af, äro
förtjenta af allt erkännande.
Hr Hanson har i Birgers parti kanske sin
bästa roll på sista tiden och är en ståtlig
Jarl, i större bemärkelse än der, som förr
låg i detta hans vanliga attribut.
Hr K. Almlöf har med sin kända konst-
närlighet förstått göra legatens tråkiga roll
njutbar för åskådaren.
Fröken Lindqvist som Helga ger oss så