förtroende och som synbarligen så ogerna
skiljts från honom.
Under det han nalkades det gamla huset,
erfor han en oro, som han icke kunde för-
klara, men som alltmera tillväxte.
Natten var mörk och kall; och vinden
tjöt så hemsk i gathörnen.
Cedar House såg svartare och dystrare
ut än vanligt; det tycktes som skulle döden
trifvas väl i denna gråflika boning.
När Lucius, efter att ha afskedat drosk-
kusken, kom fra till porten, öfverraskades
han af att få se en qvinna stå der med ett
knyte under armen och hållande henden på
klocksträngen.
— Fru Milderson! utbrast han förvånad.
,— Ja, jag ber om förlåtelse, herr doktor.
Jag skulle bara gå hemefter litet linne, ty
jag hade ej tagit med mig tillräckligt, och
det är så svårt att få någonting tvättadt på
Cedar House. På återvägen kom jag att
titta in till fru Binkg vid Stevedor-gatan,
och hon bad mig så enträget att jag skulle
dricka en kopp t med henne. Och sen
när jag skulle gå hem — en sådan blåst!
Jag trodde aldrig jag skulle hinna till por-
ten... Tänk, så svårt det nu skall våra för
de arma menniskor, som befinna sig ute på
gjön! Det var icke mindre än trehundra-
sjuttiotvå emigranter, som foro af härifrån
till Amerika i dag. Min dotter Mary såg